Posted tagged ‘SL’

Dessa konstnärer…

11 april 2009

Stockholms konstvärld skakas nu av ännu en storm i ett vattenglas, rapporterar SvD. SL har beslutat att – på försök – upplåta en stor glasvägg vid Sergels torg till att täckas över med en reklamvepa. Det är bara det att väggen innehåller ett konstverk signerat Roland Persson. Och han är mycket upprörd.
-”Det låter helt sjukt att täcka över konsten. Det är något jag borde fått veta innan, de har inte tillfrågat mig. (…) Det här förändrar utseendet totalt, det är en katastrof.”
Mmm… smaka på ordet, katastrof… Om en jättestor reklamvepa vid Sergels torg är en katastrof, kan man undra vilka ord vi ska använda om jordbävningar i Italien eller tsunamis i Indiska Oceanen (som dessutom har fräckheten att drabba svenska julturister i Thailand). Roland Persson har, får man förmoda, inte skapat konst åt SL på grund av sitt eget goda hjärta och sin omsorg om Stockholms gatumiljö. Han har fått betalt. Det innebär att SL äger konstverket, och därmed är det SL som bestämmer om de vill visa det eller inte. Att det är tämligen idiotiskt av SL att först köpa ett konstverk, och sedan tre år senare bestämma sig för att täcka över det med reklam, är en annan historia.

Sambon påpekar att även reklamvepan är att betrakta som konst, en kritisk kommentar till vårt genomkommersialiserade samhälle. Synd bara att SL inte har betalat för den, och att den som formgett vepan inte har gått på konstfack, och att den gör reklam för ett företag som faktiskt existerar…

Annonser

Maktdelning

17 april 2008

Det finns en filosofisk skola, utgående från de Montesquieu, som anser att det bästa sättet att förhindra maktmissbruk är att dela upp makten på flera aktörer. Som ni kanske minns är USA:s konstitution baserad på den här principen. Jag tänkte, mycket ovetenskapligt men ändå, tillämpa den här teorin på företagsekonomi.

de Montesquieus tre grundläggande aktörer är den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten. Dessa kan inom företagsekonomi anses motsvaras av företagsägare, anställda och kunder. Ägarna bestämmer vad företaget ska ägna sig åt och fattar övergripande policybeslut. De anställda verkställer ägarnas beslut, de ”gör jobbet”. Kunderna slutligen bedömer företaget: vill jag ha deras vara/tjänst? Motsvarar den mina krav? Kan jag få något bättre någon annanstans?

Om ägarna blir för starka får de anställda det inte så roligt, har vi lärt oss av den socialistiska historieskrivningen. Om de anställda blir för starka blir det inte kul för ägarna, vilket SvD är förtjusta i att påpeka. Först Wild ‘n Fresh i Göteborg, och sedan Lilla Karachi i Stockholm. Men det blir heller inte särskilt bra för kunderna, åtminstone inte i situationer där företaget har monopol eller näst intill. Titta på posten. Inte ens ett paket med dimensionerna 25x35x5 cm, innehållandes en enda liten bok, orkar de bära ut. Man får en avi, och får vackert masa sig ner till ”Postcentrum” och hämta paketet själv. Ett annat exempel utgörs av SL:s biljettsystem. Facket klagade på de många bussrånen. Kan jag i och för sig förstå. Men så förbjöds biljettförsäljning på bussarna. Som resultat har vi ett system som är näst intill ogenomträngligt för utomstående. Kuponger, remsor, kort, automater, sms-biljetter… Värst är det för utländska turister. Jag vet inte hur det ligger till i övriga hamnar, men i frihamnen finns bara en biljettautomat. Denna tar endast mynt, inte sedlar. Och sms-biljett kan man bara köpa om man har svenskt mobilabonnemang. Välkommen till Stockholm!

Undrar vilka hemskheter som skulle bli följden om kunderna fick för mycket makt? Förmodligen har även det sina avigsidor, men jag har inte fantasi nog att komma på dem.