Archive for the ‘teknik’ category

Om stoppskyltar

20 juni 2009

De är inte kloka, de där tyska politikerna. De har nämligen röstat igenom en lag om att förbjuda barnpornografi på internet, eller rättare sagt, förbjuda tyska medborgare tillgång till barnpornografi på internet. Tyska rikskriminalpolisen ska upprätta en lista över sajter som innehåller barnpornografi, och sagda lista kommer förstås att vara hemlig, så att inte pedofilerna kan sätta sig ner och dregla över den. Såvida inte någon nätverksansvarig vid en tysk internetleverantör råkar vara intresserad av sådant, förstås. För internetleverantörerna måste ju ha tillgång till listan, annars kan de knappast blockera sidorna i fråga.

Vem som helst som vet någonting alls om datorer inser direkt att det här är en fullkomligt meningslös lag. Det är bara att surfa över en proxy som inte befinner sig i Tyskland, för att hela nätet ska vara öppet igen. Familjeminister Ursula von der Leyen säger till Spiegel att lagen, trots detta, är en ”värdefull signal”. Hjälp. Man kommer att tänka på det svenska Vänsterpartiets (tack och lov bortglömda) förslag om att kriminalisera sexköp även utomlands. Samma vilja att lösa ett komplicerat problem på ett sätt som ytligt ser bra ut. Samma totalt tandlösa förslag. Samma oacceptabla ingrepp i grundläggande friheter.

Man kommer dessutom att tänka på FRA-lagen. Samma sorts polarisering i debatten mellan folk som begriper hur ett datornätverk fungerar (de ”unga”) och folk som inte gör det (de ”äldre”). Samma trixande med att inrätta en ”specialkommitte” som ska övervaka att lagen följs, snarare än att låta existerande domstolar göra det. Och, återigen, samma oacceptabla ingrepp i grundläggande friheter.

(Och så kallar de lageländet för ”Zugangserschwerungsgesetz”, det vill säga ”den tillgångsförsvårande lagen”. De är inte bara inte kloka, de bygger också sammansatta ord som man inte vill ta i med tång ens!)

En intressant detalj är att det tyska Vänsterpartiet, på allmänt frihetliga grunder, både argumenterat och röstat emot den här tillgångsförsvårande lagen. Det svenska Vänsterpartiet hade troligen gjort vad de bayriska Kristdemokraterna gjorde. Det vill säga lägga fram förslaget, driva igenom det med stöd av sina allierade, och dessutom börjat argumentera för att ytterligare saker borde omfattas av blockeringen så fort en blockering av barnporr röstats igenom. Johodå, så dumma är de, CSU. Även de mest pessimistiska av de tyska motdebattörerna trodde att det skulle dröja åtminstone ett par veckor. De hade ju trots allt lovat och bedyrat att barnporr var det enda som någonsin skulle blockeras, jaadå. Men bara timmar efter att lagförslaget om blockering gått igenom, så går CSU ut och vill blockera även ”våldsamma datorspel”. Som om man spelade dem via internet. Ibland är för all del så fallet, men oftast inte.

Nåja, Tyskland har till skillnad från Sverige en författningsdomstol. Så trots att Bundestag röstat igenom förslaget, är saken inte helt avgjord än. Tack och lov.

Om att elda med koldioxid

26 maj 2009

Jahaja, det var väl bara en tidsfråga. Någon teknikoptimist vid namn J-G Hemmings föreslår idag på SvD:s insändarsida att vi ska börja utnyttja koldioxid som bränsle. Kan man fånga och lagra den så kan man ju fånga och använda den, inte sant?

Inte sant. Koldioxid är inte ett bränsle. Kol är ett bränsle. Anta att vi eldar upp 12 gram kol. Ut kommer cirka 22 liter koldioxid och sådär 1 kWh energi. Vill vi ta våra 22 liter koldioxid och göra om dem till kol igen, måste vi tillsätta minst 1 kWh energi. Troligen mer, eftersom våra industriella processer inte är 100% effektiva. Så var ska all denna energi komma ifrån? Gissa en gång…

Man kan för all del ta sina 22 liter koldioxid, blanda med 66 liter vätgas, och ut kommer tre matskedar vatten och två matskedar metanol. Den processen kostar teoretiskt sett bara 0,4 kWh. Och metanol är ett bränsle. Eldar vi upp våra två matskedar metanol, har vi fått ut 0,4 kWh. Och 22 liter koldioxid. Rätt hopplöst, va? Och det blir värre – för var kom vätgasen ifrån? Den måste framställas genom att splittra vatten i vätgas och syrgas, och den processen kostar mer än 2 kWh för våra 66 liter vätgas.

Visst finns det fabriker lite här och var som samlar upp och lagrar koldioxid. Men man lagrar den antingen i gasform djupt under jorden, eller i form av karbonat. Reagera koldioxid med vatten och du får kolsyra, tillsätt en bas (vilken som helst) och du har fått karbonat. Helt spontant och utan tillförsel av energi. Men karbonat är inte heller något bränsle. En molekyl karbonat innehåller t o m mindre energi än en molekyl koldioxid! För att klättra upp igen till de energirika kolföreningarna – metanol, bensin, metan, kol – måste vi tillföra energi. Och den energin måste tas någon annanstans.

Och sorry, men riktigt så bra är inte solcellerna ännu.

Microsoft gör det igen!

26 november 2008

Återigen har Microsoft bevisat att de är för användarvänliga för att vara riktigt användarvänliga. Det handlar, närmare bestämt, om Excel 2007. På mitt jobb sköter vi lagerhållningen med hjälp av ett ecxeldokument, nämligen. En mycket rudimentär databas som talar om namnet på de komponenter vi har i lager, komponentens ID-nummer samt på vilken hylla i lagret man kan hitta sagda komponent. Problemet är att komponenternas ID-nummer är sex- eller sjusiffriga nummer på modellen (X)XX-XX-XX. Aha, tycker Excel, ett datum! Så lite då och då får programmet för sig att formatera om de sexsiffriga numren, åtminstone om den mittersta siffergruppen är mindre än tolv, och den högraste mindre än trettio… I dag var Excel inte fullt så klåfingrigt, och nöjde sig med att högdraget informera mig om att 98-09-09 är ett datum med bara två siffror i årtalet, vill du korrigera eller ignorera felet? Dumma program, det är inte alls fel! Lämna mina komponent-ID ifred!

Om stavning och mobiltelefoner

13 november 2008

Metro rapporterar att många svenska ungdomar inte kan stava. Det förvånar mig. Alla vet ju att ungdomar tillbringar en stor del av sin vakna tid med att skicka sms. Och skrivfunktionen på en mobiltelefon är inte överdrivet tolerant mot stavfel. De stavfel som innebär att ordet övergår i ett annat ord (min favorit är ”bakom lykta dörrar”) märker för all del inte mobilen, eller datorn för den delen. Men övriga stavfel? På ett vanligt tangentbord kan jag skriva r-e-t-t och ut kommer ”rett”. Det är inte rätt, men det är begripligt. Skriver jag samma sak på mobilen blir resultatet ”sett”, och om jag bläddrar vidare i ordlistan försöker telefonen med ”reut”, ”pett” och ”retu” innan den ger upp. Ingetdera ligger i närheten av det avsedda ”rätt”. Så hur skickar man sms om man inte kan stava?

Stackars träd

22 oktober 2008

SvD rapporterar att kremering börjat uppfattas som ett miljöproblem i Indien. Åtminstone den traditionella kremeringen på vedbål. Indien är, som bekant, hyfsat tätbefolkat, och det går åt en femtio miljoner träd om året till kremeringen.

Frågan är vad det finns för alternativ. Elektriska kremeringsugnar kräver, just det, elektricitet. Som man får genom att elda upp träd. Ja, okej, eller genom dammar (som dränker mark som folk redan bor på) eller genom kärnkraft eller genom att elda kol eller… el är kort sagt inte heller oproblematiskt. Begravning kräver utrymme, något det inte är så gott om i indiska städer. Plus att folk inte är särskilt intresserade av alternativ. De vill följa sin religion och sina seder.

Sambons kommentar till det hela var som vanligt mitt i prick: ”Jag slår vad om att en amerikan genererar mer koldioxid, genom att hålla sig vid liv!”

Ny teknik medför ny människa?

24 maj 2008

Under de senaste hundra åren han mänskligheten bevittnat den ena teknikrevolutionen efter den andra. Och det är slående hur ofta den nya tekniken eller det nya kommunikationsmediet har behandlats som något totalt väsensskilt från tidigare erfarenheter.

Ta till exempel följande replik, ur Singin’ in the Rain: ”Ljudfilm? Ånej, det kommer aldrig att slå. Folk kan helt enkelt inte hantera att ta in bild och ljud samtidigt!” Jaså, inte? Och vad håller du själv på med just nu? Eller hur hanterar folk att gå på teater?

En betydligt mera näraliggande teknikrevolution är uppkomsten av internet. Och även här kan man se hur folk missar att dra paralleller mellan hur människor beter sig på nätet och hur människor beter sig i verkligheten. Förra året publicerade SvD ett reportage om World of Warcraft, där huvudvinklingen var att det förekommer sexism i spelet. Men det menar du inte! Kan det vara möjligt? Att folk tar med sig sina värderingar in på internet, istället för att komma som oskrivna blad?

Och nu har SvD diskuterat en bok av filosofen Jonathan Zittrain, som hävdar att för att få internets dåliga sidor (spam, virus, porr etc) under kontroll, är sociala normer en bättre väg att gå än tekniska blockeringar. Hurra, vilket nytänkande! Bara några hundra år efter övriga moralfilosofer. Varför har ingen kommit på det förut?

Dessa underbara datorer

15 april 2008

På gott och ont börjar det bli svårt att föreställa sig ett liv utan datorer. Min stackars arbetslösa sambo försmäktar just nu svårt hemma i lägenheten, utan internet sedan en vecka tillbaka. Själv överlever jag genom att snylta på jobbets resurser. Man inser inte hur beroende man blivit förrän man blir utan – mail, nyheter, kataloger, öppettider…

Givetvis har tillgången till snabba och pålitliga beräkningar revolutionerat vetenskap och teknik. Men en hel del problem kan lösas utan att räkna. Ta t ex kontakttermometern. Det är en kvicksilvertermometer med en tunn metalltråd i samma glasrör som kvicksilverpelaren. Genom att vrida på en skruv på toppen, flyttas tråden upp eller ner. Hela anordningen kopplas till ett värmeelement. När kvicksilvret kommer i kontakt med metalltråden, sluts en strömkrets och elementet kopplas ifrån. Inte förrän temperaturen sjunkit under den angivna, kopplas elementet in igen.

Dessutom är det faktiskt möjligt att räkna själv. Månfärderna på sextiotalet gjordes möjliga genom horder av lågavlönade människor som satt och slet med de nödvändiga beräkningarna. Men det gick! Det tror man inte, om man är uppvuxen med datorer. (Här finns en intressant bloggpost på engelska om ämnet.)

Asimov har skrivit en novell om ett samhälle där ingen längre kan räkna, för alla beräkningar görs på fickkalkylatorer. Så en dag kommer en helt vanlig ingenjör på, att om jag skriver in 34 + 52, så blir resultatet alltid 86! Han börjar utforska de bortglömda reglerna som styr aritmetiken…

Helt klart tankeväckande.