Archive for the ‘kemi’ category

Om att elda med koldioxid

26 maj 2009

Jahaja, det var väl bara en tidsfråga. Någon teknikoptimist vid namn J-G Hemmings föreslår idag på SvD:s insändarsida att vi ska börja utnyttja koldioxid som bränsle. Kan man fånga och lagra den så kan man ju fånga och använda den, inte sant?

Inte sant. Koldioxid är inte ett bränsle. Kol är ett bränsle. Anta att vi eldar upp 12 gram kol. Ut kommer cirka 22 liter koldioxid och sådär 1 kWh energi. Vill vi ta våra 22 liter koldioxid och göra om dem till kol igen, måste vi tillsätta minst 1 kWh energi. Troligen mer, eftersom våra industriella processer inte är 100% effektiva. Så var ska all denna energi komma ifrån? Gissa en gång…

Man kan för all del ta sina 22 liter koldioxid, blanda med 66 liter vätgas, och ut kommer tre matskedar vatten och två matskedar metanol. Den processen kostar teoretiskt sett bara 0,4 kWh. Och metanol är ett bränsle. Eldar vi upp våra två matskedar metanol, har vi fått ut 0,4 kWh. Och 22 liter koldioxid. Rätt hopplöst, va? Och det blir värre – för var kom vätgasen ifrån? Den måste framställas genom att splittra vatten i vätgas och syrgas, och den processen kostar mer än 2 kWh för våra 66 liter vätgas.

Visst finns det fabriker lite här och var som samlar upp och lagrar koldioxid. Men man lagrar den antingen i gasform djupt under jorden, eller i form av karbonat. Reagera koldioxid med vatten och du får kolsyra, tillsätt en bas (vilken som helst) och du har fått karbonat. Helt spontant och utan tillförsel av energi. Men karbonat är inte heller något bränsle. En molekyl karbonat innehåller t o m mindre energi än en molekyl koldioxid! För att klättra upp igen till de energirika kolföreningarna – metanol, bensin, metan, kol – måste vi tillföra energi. Och den energin måste tas någon annanstans.

Och sorry, men riktigt så bra är inte solcellerna ännu.

Konsten att skriva rubriker

23 april 2009

Den brittiska tidningen Telegraph meddelar att ”Astronomer upptäcker att Vintergatan ‘kan smaka hallon’”. Jaså, har den en smak nuförtiden? Jag trodde Vintergatan bestod av: tomrum. Tomrum. Mer tomrum. En ensam väteatom. Mer tomrum. Lite tomrum till. Och kanske en väteatom.

Men tydligen finns det ganska stora molekyler därute. Enligt Telegraphs artikel har en forskargrupp från Max Planck-institutet i Bonn hittat både butyronitril (alias propylcyanid) och etylformiat därute. Och etylformiat råkar vara huvudbeståndsdelen i hallonsmak. Men, påpekar astronomen Arnaud Belloche, det krävs fler molekyler än så för att göra rymdhallon.

Häpp. Artikeln motsäger rubriken. Snyggt jobbat, Telegraph! Förresten ramlade Guardian i samma fälla. Undrar vem som snodde idén av vem?

E-nummer i köket

10 februari 2009

E-nummer är tydligen onaturliga och farliga, och förekommer inte alls i kök. Hur ska man annars tolka följande citat från SvD:

”Hemlagad” potatissallad kan uppges komma ”direkt från köket” men ändå bestå av följande tillsatser: E509, E300, E412, E415, E224, E330, E202, E211 och E141.

Vad ligger bakom de där E-numren egentligen? Enligt Wikipedia har vi

  • E141: Klorofyll-kopparkomplex
  • E202: Kaliumsorbat
  • E211: Natriumbensoat
  • E224: Kaliumdisulfit
  • E300: Askorbinsyra
  • E330: Citronsyra
  • E412: Guarkärnmjöl
  • E415: Xantangummi
  • E509: Kalciumklorid

Nu ska vi se, nu ska vi se… vad har Tetris i skafferiet? Klorofyll är, som bekant, det gröna färgämnet i växter, och en och annan bukett broccoli har väl passerat köket. Men klorofyll i ren form har jag aldrig sett. I naturen är klorofyll dessutom ett magnesiumkomplex, och här har de bytt ut magnesiumatomen mot en kopparatom.
Kaliumsorbat? Nej, inte det heller. Man kan, som privatperson, köpa det över internet, men jag tror inte att jag någonsin sett det i mataffären.
Natriumbensoat? Jodå, den har jag! Konserveringsmedel för hemkokt sylt och liknande.
Kaliumdisulfit då? Hm, den visste jag inte ens att man använder i mat! Låter snarare som en pappersmassefabrik. Enligt E-numren är även detta ett konserveringsmedel. Tja, det är ju ett salt. De flesta salter är konserveringsmedel.
Härnäst i listan kommer askorbinsyra. Och den finns i skafferiet, rentav i två former: ren och som brustablett. Askorbinsyra är nämligen ingenting annat än C-vitamin. Och det är mig fullständigt obegripligt hur någon tillverkare av färdigmat kan ge sig till att skriva ”E300” i innehållsförteckningen, när man istället hade kunnat skriva ”C-vitaminberikad!” i en röd stjärna på framsidan. Själv har jag mest använt den i hemgjord lemonad, och inte så mycket i maten.
Citronsyra har vi också hemma. Återigen, den hamnar inte i grytorna så ofta. Det skulle vara ett enstaka syltkok då. Men till saft är den bra att ha ibland, och den är toppen till att diska kaffebryggaren!
Guarkärnmjöl verkar vara en annan sådan där sak som vanliga konsumenter inte kan köpa. Annat än när den ingår i färdigmat, förstås. Men eftersom det består av nermalda fruktkärnor förstår jag inte riktigt paniken. Alla vet ju att ingenting farligt kan komma från naturen
Xantangummi hade jag inte hört talas om förut, men lite google-fu uppdagade att det består av fermenterad glukos. Och glukos är, som bekant, kemistens namn på druvsocker. Men nej, det här har vi inte hemma hos oss. Glukos däremot… Man kanske kunde starta en jäsning?
Kalciumklorid slutligen. Den har vi inte heller, bara vanlig natriumklorid.

Hur många E-nummer har du i köket?

Dagens skratt

24 oktober 2008

För de flesta betyder en lösning att man har hittat svaret. Men för kemister betyder en lösning något som är alldeles ihopblandat.

Kul med periodiska systemet

10 maj 2008

Kommer ni ihåg periodiska systemet? Den där lustiga oregelbundna lådan där alla grundämnen har sin plats? Här finns beskrivet hur den växte fram, samt exempel på fler sätt att konstruera den.

Och här har en galen tjeckisk kemist samlat periodiska system på fler språk än jag visste fanns!

Har du rentav ett hum om var i systemet grundämnena brukar befinna sig? Här finns ett test där du kan fylla i ett blankt periodiskt system, och få reda på hur rätt du hade!