Archive for the ‘jobb’ category

Dagens dummaste rubriker

25 juni 2009

Välkomna, välkomna allesammans till Dagens dummaste rubrik! Vi värmer väl upp med kategorin ”Självklart”, där priset idag går till SvD för deras mästerverk ”Färre dollarmiljonärer i kristider”. Som om det vore något oväntat att de flesta dollarmiljonärer har en ansenlig del av sitt kapital investerat i aktier eller liknande. Och att börsen faller är väl själva definitionen på kristid, eller hur? En stor applåd för Svenska Dagbladet!

Kategorin ”Dagens överdrift” vinns av Metro med deras ”Kort semester kan leda till döden”. Ja, är det inte det vi alltid har vetat, att det inte är nyttigt att vara på jobbet? Enligt Metro är en semester ”kort” om den inte är minst fyra veckor lång, och alla som inte har minst fyra veckors sammanhängande semester kommer att avlida i hjärtinfarkt. Ack ja, liemannen kommer när man minst anar det. Men om jag får bli lite personlig här, så mår jag själv betydligt bättre av många korta semestrar än av en enda lång. När jag jobbat i fyra månader eller så, då behöver jag helt enkelt en liten paus. Ähm… ja, det var dagens vinnare i alla fall! En stor applåd även för Metro!

Det handlar om perspektivet

28 maj 2009

Egentligen tycker jag inte att man ska gräva ner sig alltför mycket i det som är dåligt. Livet blir så mycket trevligare om man är tacksam för det man har, istället för att vara bitter över det man inte har. Men. Alla dessa karriärrådgivare och deras svador i tidningarna går mig på nerverna! Får jag höra en enda gång till att det gäller att ”fokusera på det positiva” så vet jag inte vad jag gör! Jag blir bara galen om någon kommer utifrån och säger åt mig hur jag ska känna mig. För vad angår det dem?

Det är synd om människorna

15 maj 2009

Sambon säger: ”Stackars din chef, som är tvungen att vara så elak hela tiden, när allt hen vill är att vara snäll och trevlig och stöttande. Men hen vet ju att för medarbetarnas bästa måste hen ständigt pusha på dem, för bästa möjliga resultat. Och ni är inte ens tacksamma!”

Tämligen sjukt

17 april 2009

Människor, som inte trivs på sin arbetsplats, är oftare sjukskrivna än andra. Det är ett faktum. Den rumsrena förklaringen är att vantrivsel är fysiskt skadligt. Det sänker immunförsvaret och blablabla… jag är inget vidare på medicin, så längre än så hänger inte jag med i resonemanget. Och så har vi den icke rumsrena förklaringen, som trots sin politiska okorrekthet är tydlig i somligas attityder: det handlar om lathet. Folk sjukskriver sig för att slippa göra något de inte har lust med.

Och det här var inget jag brydde mig om, förrän jag råkade ut för det. Jag brukade aldrig vara särskilt sjuklig av mig förut, men efter ett par år med min nuvarande chef (som är rasande kompetent på det vi gör, men en total idiot när det gäller att leda) har jag kommit upp i sådär ett sjuktillfälle i kvartalet. Och jag upplever det egentligen inte som att jag är sjuk oftare. Det är snarare så att en förkylning betyder mera. ”Usch, jag vill verkligen inte gå till jobbet idag. Och förresten har jag ont i halsen och är snuvig och trött! Nää, jag orkar bara inte!” Och jag känner mig förbaskat lat varenda gång jag gör det. Men det är inte bara att ta mig själv i kragen. Kroppen vägrar samarbeta. Jag blir helt trött och orkeslös. Och så ringer jag mig sjuk – och plötsligt blir jag precis så pigg och handlingskraftig som man kan vänta sig av en människa med förkylning, det vill säga jag orkar utmärkt väl sitta uppe och pyssla med mina privata projekt. Samspelet mellan kropp och själ är fascinerande…

Tja, så fungerar jag. Därmed inte sagt att alla fungerar så. Ursäkta den ringa allmängiltigheten i den här artikeln, men jag ville ha det sagt och det är min blog.

Alarm

7 januari 2009

Somliga larm har, enligt mig, en överdriven uppfattning om sin egen betydelse. På jobbet har vi, utan egen förskyllan, fått installerat ett fint elektroniskt låssystem som piper så fort något är i görningen. Gick någon ut genom dörren utan att trycka på lilla knappen först? Eller gick dörren inte i lås ordentligt? Piiip!!!

Poängen är förstås att vi genast ska hoppa upp från våra arbetsstationer och rusa iväg och stänga dörren. Det gör vi inte. Vi stönar. Efter en tjugo minuter, när det börjar bli outhärdligt, så kanske. Om ingen har gått igenom dörren innan dess.

Idag var det ännu roligare än vanligt. Idag räckte det nämligen inte med att stänga dörren efter sig, man var tvungen att rycka i den och verkligen kontrollera att den gått i lås. Annars: piiip!!!

Ja, det stämmer, jag sitter i kontoret närmast dörren. Hur kunde ni gissa det?

Microsoft gör det igen!

26 november 2008

Återigen har Microsoft bevisat att de är för användarvänliga för att vara riktigt användarvänliga. Det handlar, närmare bestämt, om Excel 2007. På mitt jobb sköter vi lagerhållningen med hjälp av ett ecxeldokument, nämligen. En mycket rudimentär databas som talar om namnet på de komponenter vi har i lager, komponentens ID-nummer samt på vilken hylla i lagret man kan hitta sagda komponent. Problemet är att komponenternas ID-nummer är sex- eller sjusiffriga nummer på modellen (X)XX-XX-XX. Aha, tycker Excel, ett datum! Så lite då och då får programmet för sig att formatera om de sexsiffriga numren, åtminstone om den mittersta siffergruppen är mindre än tolv, och den högraste mindre än trettio… I dag var Excel inte fullt så klåfingrigt, och nöjde sig med att högdraget informera mig om att 98-09-09 är ett datum med bara två siffror i årtalet, vill du korrigera eller ignorera felet? Dumma program, det är inte alls fel! Lämna mina komponent-ID ifred!

Ännu en dag på jobbet…

24 augusti 2008

Diverse slösurfande ledde till att jag grävde upp ”The Geekday game” från arkiven på userfriendly.org. Ett halvknasigt tärningsspel. Från början är det tänkt för programmerare, nätverksadministratörer och andra datornördar. Spelet är dock tillräckligt allmänt hållet för att de flesta som gör någon form av tankearbete i en underordnad position kommer att känna igen sig. Ha kul!