Archive for the ‘fysik’ category

Antropocentrism i fysiken!

11 juli 2008

Det är inte lätt att tala värdeneutralt. Inte ens inom så ”objektiva” områden som de naturvetenskapliga. Jag har just blivit medveten om en fullkomligt gräslig antropocentrisk praxis angående övergången mellan fast och flytande fas. För material som har denna övergång lägre än vid 20 grader, talar vi om fryspunkt. Men om den råkar ligga högre än tjugo grader, talar vi om smältpunkt! Och denna kränkande diskriminering beror enbart på att den priviligierade gruppen (människorna) råkar leva sina liv i denna temperatur. I själva verket är detta en mycket ovanlig temperatur i universum, som domineras av -270 grader med enstaka hot spots på tusentals grader.

Något måste göras! Upp till kamp! Vad gör regeringen?

Lösning på mitt tidigare fysikproblem

19 mars 2008

Jag hade ju tänkt att ta det som en kommentar, men jag har inte lyckats räkna ut hur man laddar in bilder i kommentarerna, eller ens om det går…

Vatten i ett tågfönster

Nå. Tyngdkraften riktas alltid lodrätt nedåt (röd pil). Vattenytan kommer alltid att ställa in sig vinkelrätt mot summan av alla de krafter som verkar på vattnet. Önskad summapil blir alltså den långa svarta pilen, som är en del av tyngdkraften. Den andra delen av tyngdkraften (liten svart pil) måste vi på något sätt subtrahera. Detta gör vi genom att låta tåget accelerera i enlighet med denna pil. Vattnet upplever då en tröghetskraft (grön pil) som är exakt lika stor men riktad i motsatt riktning.

Lösningen är alltså att låta tåget fara utför backen utan några bromsar eller någon friktion eller någonting alls.

Fysikproblem på ett tåg

13 mars 2008

Häromdagen var pendeltåget ännu sjabbigare än vanligt. Det skramlade och rasslade, och det var kondens i alla rutor. I rutan jag satt vid stod nästan fem centimeter vatten! Jag stirrade som hypnotiserad på det där vattnet. När tåget bromsade, åkte allt vatten bakåt och stod med kanske trettio graders lutning i fönstrets bortre ända. När vi stod still på stationen, var vattenytan perfekt horisontell. När tåget satte fart igen, kom allt vatten farande emot mig och ställde sig med lutande vattenyta igen. Och när vi uppnått marschfart mellan stationerna, lugnade det ner sig i horisontalläge.

Och jag började fundera. Nu brukar inte tåg åka i särskilt branta backar, de har för liten friktion mot underlaget för att klara av det. Men anta att tåget skulle åka utför en brant backe. Om det skulle stå still, eller fara med konstant hastighet, skulle vattnet naturligtvis ställa in sig rakt relativt horisonten, precis som i ett vattenpass. Vilken acceleration måste tåget ha för att vattnet ska ställa in sig rakt relativt fönstrets nedre kant?

Bonusfråga för icke ingenjörer: åkte jag baklänges eller framlänges?

Svar kommer om några dagar, när jag orkat skriva ner det och rita figur och så vidare (tips: vektorer! pilar!).  Såvida inte någon postat rätt svar i kommentarerna innan dess, förstås.