Archive for the ‘filosofi’ category

Uppror mot upprop

21 juli 2009

Magnus Eriksson tycker inte om upprop. Han tycker att det är fegt och intellektuellt ohederligt, och han kan inte tänka sig att en samling människor med skilda bakgrunder skulle kunna ställa sig gemensamt bakom ett angrepp på religion, eller en protest mot statlig jämställdhetspolitik. Det är ju bara inte möjligt att alla dessa skulle hålla med om det de skrivit under. Alltså har de varit intellektuellt ohederliga, och dessutom lagt ut dimridåer så att man inte vet vem av undertecknarna man ska klaga på. Och om de nu verkligen tror på vad de skrivit under, borde de ha skrivit varsin enskild artikel.

Pfft. Som om tidningarna hade tagit in ett dussin variationer på samma sak.

Och om att framträda i grupp innebär ”en provokation mot de krav på individens intellektuella ansvar som borde vara självklara” förstår jag inte hur Eriksson själv kan publicera en samförfattad TV-krönika. Men den kanske inte medför något intellektuellt ansvar? Eller handlar det om att när man skriver sådant som Eriksson gillar, är det tillåtet att vara flera om en artikel? I dagens uppror mot upprop nämner han hot mot yttrandefriheten och fängslande av författare såsom godkända. Varför är det plötsligt tillåtet att ”huka sig fegt i en åsiktskollektivets egna lilla skyttegrav” vid dessa tillfällen?

Löjligt, Eriksson. Helt enkelt löjeväckande.

Ologisk logik

13 april 2009

Hej alla barn! Idag ska vi prata om logik. Vi börjar med ett vanligt logiskt felslut, exemplifierat i denna krönika av Linda Skugge. Skugge visar oss fem exempel på att det är möjligt att vara framgångsrik egen företagare och samtidigt en god förälder. Samtliga de citerade människorna har gjort vad de ville göra, och lyckats med det. Och härur följer…

…var det någon som drog slutsatsen att om man gör det man vill göra, så kommer man att lyckas? I så fall är ni i gott sällskap. Det är nämligen den slutsatsen Skugge drar. Men det är ett felslut. Skugges exempel visar bara att det är möjligt att lyckas med att göra det man vill. Inte att det är omöjligt att misslyckas, då man gör det man vill. Men vem intervjuar familjen som gjorde ett tappert försök att driva gatukök, men misslyckades efter ett par år och nu har gått tillbaka till att vara anställda? Ingen. Såvida inte gatuköket gick i konkurs p g a vandalism, global ekonomisk kris eller utpressning från MC-gäng, förstås…

Vårt nästa exempel kommer från den berömde Sherlock Holmes. Hans metod för att lösa sina fall gick vanligen ut på att ställa upp alla möjliga lösningar, bevisa att alla lösningar utom en var omöjliga, och därefter dra slutsatsen att den kvarvarande lösningen faktiskt var sann. I detta fall är det inget fel på logiken – den används ofta inom matematik och kallas där indirekt bevis. Antingen är roten ur två ett rationellt tal, eller så är den inte ett rationellt tal. Vi kan visa att roten ur två inte är ett rationellt tal, följaktligen måste den återstående lösningen (roten ur två är irrationellt) vara sann.

Problemet med Holmes’ metod är att det oftast inte är praktiskt möjligt att lista alla möjliga lösningar. Så den rike baroneten har blivit förgiftad, och huvudmisstänkta är Tom, Dick och Harry. Vi har visat att Tom inte hade tillgång till trädgårdsskjulet där arseniken förvarades, och att Dick aldrig var inne i köket och inte kunde ha rört baronetens mat. Alltså måste den skyldige vara Harry – eller? Tom kanske kunde skaffa arsenik någon annanstans? Tänk om baroneten inte fick i sig arseniken med maten, utan istället genom kaffet, eller via sin tandkräm? Är apotekaren inblandad? Eller Sarah Jane, kokerskan, som visserligen saknar motiv och dessutom är kvinna, men som helt klart hade tillgång till baronetens mat?

Matematik är helt enkelt ett specialfall. Och det finns till och med folk som menar att vi inte ens inom matematik kan vara säkra på att vi listat alla möjliga lösningar

Om mäns våld mot kvinnor

31 mars 2009

”Mäns våld mot kvinnor” är ett uttryck som jag anser både överutnyttjat och luddigt definierat. Den bokstavliga definitionen är inte alls komplicerad, bokstavligt talat är ”mäns våld mot kvinnor” ett samlingsbegrepp för ”alla våldsbrott med kvinnligt offer och manlig gärningsman”. Problemet uppstår när man börjar anta att bara för att alla dessa våldsbrott har något gemensamt, har de dessutom en gemensam orsak. Uttrycket gör en betydelseglidning till att innebära ”våldsbrott begångna av män, som beror på att offret är kvinna”. Det är detta våld som ideligen fördöms. Men det är enligt den första definitionen som statistiken ställs samman. Vem som helst inser ju att det leder till överdrivna siffror på hur stort kvinnohatet är. Kvinnor kan bli brottsoffer av många anledningar, och det behöver inte alls ha med deras kön att göra. Henke golvar Annie – eftersom Annie hade oturen att vara ensam kassörska i Pressbyråkiosken i kväll, och Henke är i stort behov av pengar. Mikael örfilar Camilla – eftersom Camilla och han har grälat hela kvällen, och hon har provocerat honom en gång för mycket för hans självbehärskning. Johan misshandlar Fatima grovt – eftersom han är så jävla less på alla dessa svartskallar. Mäns våld mot kvinnor? Bokstavligt definierat: ja, naturligtvis. Men är det någon som tror att händelseförloppet blivit ett annat om Andreas haft kvällsskiftet i kiosken, om Mikaels gräl hade varit med Kalle, om Johan råkat möta Ibrahim på parkeringen? Inte jag i alla fall.

Ska begreppet ”mäns våld mot kvinnor” ha någon som helst sociologisk relevans, måste vi komma på ett sätt att rensa statistiken från alla dessa våldsbrott som drabbar kvinnor i egenskap av människor, snarare än i egenskap av kvinnor. En grannlaga uppgift, som ingen verkar ha lust att åta sig. Det finns helt enkelt lite för mycket pengar att tjäna på att peka ut alla kvinnor som offer, i kraft av sin könstillhörighet.

Om män är djur, vad är då kvinnor?

20 mars 2009

Nu är jag förvirrad igen. Å ena sidan så finns det inga skillnader mellan män och kvinnor, vi är precis likadana, har statistiskt sett samma preferenser. Å andra sidan så är män onda. De är djur. De slåss. Stackars kvinnor blir slagna. Hur tusan hänger det ihop? Är vi precis lika så borde väl kvinnor också vara onda? Eller har jag rört ihop det, och de båda teserna hör till olika sorters feminism?

Om att provocera och väcka tankar

9 mars 2009

Jag har på sistone gått och funderat en hel del på de där konstiga konstnärerna, som sätter en ära i att provocera, och sedan verkar besvikna över på att vi är arga på dem. Uppenbarligen var det inte den reaktionen de ville ha. En tur till ordboken hjälpte inte heller. Ordet provocera kommer från latinets ”pro vocare” som betyder att kalla fram eller att ropa på. I nutida svenska betyder det snarast att framkalla ilska, frustration eller äckel. Men på konstnärslingo måste det betyda något annat… skulle det kunna vara så att för konstnärer är ”provocerande” synonymt med ”tankeväckande”? Och att man sedan har blandat ihop den konstnärliga och den allmänspråkliga betydelsen, och felaktigt kommit till den slutsatsen att om man framkallar ilska, frustration och äckel, så framkallar man automagiskt tankar? I min erfarenhet är det snarare tvärtom; ilska och äckel ligger i vägen för tänkande. Inte förrän man kommer bortom de negativa känslorna infinner sig en eventuell aha-upplevelse. Om det nu finns något där att säga ”aha” åt.

Mamma-pappa-barn

7 mars 2009

Barn som växer upp med en ensam mamma klarar sig fint. Bortsett möjligen från att de har ont om pengar.

Barn som växer upp med två mammor eller två pappor har heller inga problem. Det skulle möjligen vara fördomar från omgivningen, då.

Barn som växer upp med en mamma och en pappa, där pappan arbetar heltid och mamman deltid eller inte alls, kommer däremot att få fruktansvärda psykiska problem p g a sin frånvarande far.

Visst är det konstigt?

Tankar om nyheter

25 februari 2009

Angående förslaget om samgående mellan SAAB och Opel: Mig påminner det om den där idén från bankkrisens början i USA, att samla ihop alla ”giftiga lån” i en bank eller ett institut, som staten sedan skulle ta hand om. Min sambo tycker mera att det låter som två drunknande som försöker klamra sig fast vid varann, men bara lyckas dra ner varandra…

Angående Victoria Bernadotte och Daniel Westling: klart det är trevligt. Men tretton sidor plus hela förstasidan i dagens SvD?

Slutligen, angående Pirate Bay-rättegången i synnerhet och upphovsrätt i allmänhet, frågar Torgny Modin retoriskt i sin radiokrönika: ”Var har vi hamnat när det råder snudd på politisk enighet om att stöld är rätt bara för att väldigt många tycker det?” Åh, min bäste Modin, vi befinner oss i den värderelativa demokratin. Staten, det är vi! Och inte finns det någon Gud eller religion eller annan överordnad rätt som kan stoppa oss från att definiera om lagarna heller.