Ledarlös = lealös

Nu kommer drömmarna från 1968 tillbaka, skriver Anders Mildner i en krönika i dagens SvD. Drömmarna om att ingen ska vara förmer, att alla ska vara med och bestämma.

I helgen hölls den ansedda internetkonferensen Reboot för elfte året i rad. Danska regeringen, som håller på att ta fram en ny vision för sin internetpolitik, fanns på plats och ställde en öppen fråga till deltagarna: Vad tycker ni att vi ska göra? Svaret kom som en örfil: Fråga inte ”oss” vad ”vi” tycker att ”ni” ska göra. Välkomna tillbaka när ni är beredda att öppet säga att vi alla – tillsammans – utgör regeringen. För den som fostrats i dagens toppstyrda politiska verklighet är så klart en sådan hållning chockerande. Men synsättet är fullständigt naturligt för både en äldre generation som bär med sig frihetlig internetideologi från det tidiga 90-talet och för dagens unga, som växer upp i en kultur som bygger på öppen kollaboration.

Och (enligt Mildner) så är det förstås de unga jämlikhetstänkarna som är framtiden. Bäva månde alla etablerade politiker och toppstyrare!

Nåja. Det kan nu också vara så att en lite äldre person har mer erfarenhet av världen och människorna än vad en tjugoåring har. Jag har då åtminstone aldrig sett en grupp på fler än en handful människor fungera utan ledare. Det finns mängder av ledarstilar, och det måste inte vara en formellt utsedd ledare. Men någon eller några måste ta initiativ, fungera som ordförande, se till så alla drar åt samma håll. En ledarlös grupp blir omedelbart oorganiserad och ineffektiv, mängder av tid kommer att gå åt till att vara förvirrad över vad man egentligen ska göra.

Om deltagarna på Reboot åtminstone hade påstått att alla är riksdagen! Det kan jag möjligen tänka mig hur man skulle lösa: folkomröstningar via internet istället för omröstningar i kammaren, kombinerat med en författningsdomstol så att vi inte kan stifta lagar som går emot grundlagen. Men att vi alla ska vara regeringen? Regeringen är ju den verkställande makten. Man kan bara inte ha nio miljoner verkställare. Jag menar, det funkar ju inte ens med tjugo pers i ett arbetsplatskök! (Äh, jag orkar inte tömma diskmaskinen, någon annan får fixa det.)

Seriöst. Är det någon som har varit med i en fungerande grupp med mer än, säg, fem medlemmar, där det inte fanns någon som intog en ledande roll? Berätta i så fall! Vad var det för grupp? Arbetsgrupp, familj, kompisgäng, sportförening, kör/orkester, eller något helt annat? Hur fungerade det? Och varför fungerade det? Jag är nyfiken!

Annonser
Explore posts in the same categories: politik, psykologi

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: