Arkiv för maj 2009

Semesterdags!

29 maj 2009

Då var det semesterdags igen. Yipee! Den här gången kommer jag totalt lämna internet (om än inte civilisationen) så det kommer inga fler inlägg förrän tidigast 15 juni. Trevlig försommar!

Annonser

Det handlar om perspektivet

28 maj 2009

Egentligen tycker jag inte att man ska gräva ner sig alltför mycket i det som är dåligt. Livet blir så mycket trevligare om man är tacksam för det man har, istället för att vara bitter över det man inte har. Men. Alla dessa karriärrådgivare och deras svador i tidningarna går mig på nerverna! Får jag höra en enda gång till att det gäller att ”fokusera på det positiva” så vet jag inte vad jag gör! Jag blir bara galen om någon kommer utifrån och säger åt mig hur jag ska känna mig. För vad angår det dem?

Om att elda med koldioxid

26 maj 2009

Jahaja, det var väl bara en tidsfråga. Någon teknikoptimist vid namn J-G Hemmings föreslår idag på SvD:s insändarsida att vi ska börja utnyttja koldioxid som bränsle. Kan man fånga och lagra den så kan man ju fånga och använda den, inte sant?

Inte sant. Koldioxid är inte ett bränsle. Kol är ett bränsle. Anta att vi eldar upp 12 gram kol. Ut kommer cirka 22 liter koldioxid och sådär 1 kWh energi. Vill vi ta våra 22 liter koldioxid och göra om dem till kol igen, måste vi tillsätta minst 1 kWh energi. Troligen mer, eftersom våra industriella processer inte är 100% effektiva. Så var ska all denna energi komma ifrån? Gissa en gång…

Man kan för all del ta sina 22 liter koldioxid, blanda med 66 liter vätgas, och ut kommer tre matskedar vatten och två matskedar metanol. Den processen kostar teoretiskt sett bara 0,4 kWh. Och metanol är ett bränsle. Eldar vi upp våra två matskedar metanol, har vi fått ut 0,4 kWh. Och 22 liter koldioxid. Rätt hopplöst, va? Och det blir värre – för var kom vätgasen ifrån? Den måste framställas genom att splittra vatten i vätgas och syrgas, och den processen kostar mer än 2 kWh för våra 66 liter vätgas.

Visst finns det fabriker lite här och var som samlar upp och lagrar koldioxid. Men man lagrar den antingen i gasform djupt under jorden, eller i form av karbonat. Reagera koldioxid med vatten och du får kolsyra, tillsätt en bas (vilken som helst) och du har fått karbonat. Helt spontant och utan tillförsel av energi. Men karbonat är inte heller något bränsle. En molekyl karbonat innehåller t o m mindre energi än en molekyl koldioxid! För att klättra upp igen till de energirika kolföreningarna – metanol, bensin, metan, kol – måste vi tillföra energi. Och den energin måste tas någon annanstans.

Och sorry, men riktigt så bra är inte solcellerna ännu.

Min favoritsaga

22 maj 2009

Det var en gång en man som skulle sälja sin åsna. Eftersom han bodde en god bit utanför staden, där kreatursmarknaden låg, steg han upp tidigt på morgonen, satte grimma på åsnan och började gå. Hans äldste son, en pojke på fjorton år, fick också följa med.

De hade inte gått långt, förrän de mötte ett par grannbönder på väg ut till åkrarna. ”Titta på de där idioterna”, sa grannarna till varandra, ”som går när de har en åsna att rida på!” Då lät mannen pojken sitta upp på åsnan, och de fortsatte sin resa.

Efter en stund kom de fram till grannbyn. Där fanns en bänk ute vid vägen, som byns gamla män brukade sitta på. Även denna tidiga morgon satt några gamlingar därute. ”Vad är du för en slyngel”, sa en av dem till pojken, ”som sitter där och rider och låter din gamle far gå?” Pojken satt genast av, och mannen satt upp på åsnan istället. Och de fortsatte sin resa.

I nästa by mötte de en grupp kvinnor. ”Skäms”, sa de till mannen, ”hur kan du rida själv och låta pojken gå? Han är ju bara barnet!” Då lät mannen pojken sitta upp bakom honom på åsnan, och de red båda vidare mot staden.

När de bara hade en fjärdingsväg kvar, mötte de en riktig lurifax. ”Men det förstår ni väl att det är för tungt för åsnan om ni båda ska rida?” sa han. ”Det vore lättare för er att bära åsnan, än för åsnan att bära er båda!” Då satt mannen och hans son av, högg ner en ung björk som stod vid vägkanten, band åsnans fötter vid björken och började bära åsnan, den sista fjärdingsvägen till staden. Åsnan var väl inte så förtjust i att bli buren upp och ner sådär, och det gick långsamt. När de nästan var framme vid staden måste de gå över en bro över floden. Och när åsnan såg vatten under sig, började den sparka så mycket att knutarna lossnade, och åsnan föll i floden och drunknade.

Sens moral: Det är omöjligt att vara alla till lags. Om du försöker, gör du dig bara löjlig, och förr eller senare kommer något att gå rakt åt skogen.

Europas politiska karta

19 maj 2009

Tetris har hittat en ny leksak! Ett litet flashspel som någon EU-byråkrat har satt ihop inför parlamentsvalet, och som återfinns på euprofiler.eu. Att svara på politiska frågor är väl i och för sig kul, men den verkliga behållningen kommer efteråt, när spelet ritar upp en tvådimensionell politikkarta! Så här ser Sverige ut.

Sveriges politiska partier
(mer…)

Dagens fråga

15 maj 2009

Om en man går och handlar, och säger åt kassörskan att hon ser sexig ut, har han då gett henne en komplimang eller en förolämpning?

Det är synd om människorna

15 maj 2009

Sambon säger: ”Stackars din chef, som är tvungen att vara så elak hela tiden, när allt hen vill är att vara snäll och trevlig och stöttande. Men hen vet ju att för medarbetarnas bästa måste hen ständigt pusha på dem, för bästa möjliga resultat. Och ni är inte ens tacksamma!”