Hur man inte bör rapportera enkätundersökningar

Missförstå mig inte nu. Naturligtvis förekommer det, även i vårt rika, fredliga och välfärdsinriktade land, att föräldrar inte har råd att betala medicinen för sina sjuka barn. Och naturligtvis borde det inte vara så. Visst borde vi som samhälle ha råd att se till att alla barn får den medicin de behöver.

Men att nästan var tionde förälder med barn i grundskolan skulle ha väntat med att hämta ut barnets medicin av ekonomiska skäl? Det är vad Majblommans Riksförbund hävdade i ett pressmeddelande för ett par dagar sedan. Det låter väldigt mycket. Hm. Tetris blir intresserad och snokar vidare efter den fullständiga rapporten (pdf-länk). Från och med sidan sex blir det intressant. ”Majblomman har ställt frågor till 1000 föräldrar med barn i grundskolan.” Jaha, hur fick man tag på ettusen föräldrar? Vimmelintervjuer utanför Centralstationen? SCB? Skolkataloger? Hur representativa är de här tusen? Kanske inte så representativa ändå. En fotnot meddelar att ”Novus Opinion har på uppdrag av Majblomman genomfört webbintervjuer 25 februari – 2 mars 2009”. Den enda rimliga slutsats jag kan komma till, från denna tämligen knapphändiga information, är att man har frågat besökare på Majblommans hemsida om de vill delta i en enkätundersökning. Och det skulle inte förvåna mig ett dugg, ifall personer som har ont om pengar är överrepresenterade bland personer som besöker Majblommans hemsida.

Vidare in i rapporten dyker nästa märkliga fenomen upp. Fråga: ”Har det hänt att du under de 12 senaste månaderna har väntat med att hämta ut X till ditt/dina barn av ekonomiska skäl?” Både för X=glasögon (sida sju) och X=medicin (sida åtta) finns tre svarsalternativ.

  • Ja, jag har väntat.
  • Nej, jag har hämtat ut X / mina barn har inte behövt
  • Vet ej

För det första: vadå ”vet ej”? Har man inte koll på sånt som förälder? Nå. Betydligt allvarligare är att enkätfrågorna klumpar ihop två helt skilda grupper: de som haft råd att köpa X till sitt barn, och de som inte behövt köpa X till sitt barn. Tack vare detta är det omöjligt att säga hur stor andel av de ettusen svarande som har så god ekonomi att de klarar att köpa mediciner och glasögon. Tala om klantig enkätdesign!

Och sedan antar man att de här ettusen är fullt representativa för hela Sveriges befolkning, och multiplicerar de nio procent som inte haft råd att köpa medicin med den dryga miljon skolbarn som enligt SCB är bosatta i landet, och kommer fram till att 90 000 skolbarn i Sverige inte får den behandling de behöver. Borde inte något av den magnituden dyka upp i Apotekets statistik? Eller har inte Apoteket register på hur många recept som aldrig hämtas ut?

Man kan klaga en hel del på Barnombudsmannens sätt att formulera enkätfrågor också, men det har Malin Siwe på DN redan gjort så bra, så bra.

Annonser
Explore posts in the same categories: ekonomi, matematik, politik, psykologi

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: