Arkiv för april 2009

Om sparande och trygghet

30 april 2009

Att det är fult att ha pengar undanlagda i det här landet, det har man ju förstått. Kapitalvinstskatten är 30%, utan grundavdrag. För det är ju bara rikingar, såna där som vi ingenjörer, som över huvud taget tjänar pengar på kapital, och vi har ju minsann råd att betala, va. Min egen lilla buffert på sparkontot gav hela 220 kr i ränta förra året. Varav staten alltså glatt norpade 67 kr. Räcker till skolmat i en hel vecka åt ett stackars undernärt barn till en ensamstående städerska.

Men S, V och MP – representerade av Tomas Östros, Ulla Andersson och Mikaela Valtersson i en debattartikel i SvD igår – går ett steg längre. Sparande är skadligt! Man hävdar t ex att ”Tillsammans med de försämringar i trygghetssystemen som gjorts utgör detta [skattesänkningar] en farlig mix som lett till ett kraftigt ökat privat sparande som stryper den privata konsumtionen och ökar på arbetslösheten.” Och lite längre fram i artikeln kommer det igen: ”Regeringens linje nu är farlig eftersom den gör att sparande ökar onödigt mycket, fallet i produktionen blir onödigt hårt och arbetslösheten väldigt hög.” Jahaja. Vi ska alltså leva ur hand i mun allesammans. Inte konstigt att S, V och MP blir så förskräckta när man vågar andas om sänkta ersättningsnivåer och mindre bidrag. För den, som inte har några pengar undanlagda, är det ju staten som får utgöra tryggheten. Undrar vem de tänker mjölka, när alla gnetande och sparande människor har gett upp och anpassat sig till den rådande ordningen?

Missförstå mig rätt – klart vi ska betala skatt, klart vi ska samarbeta om att ta hand om barn, gamla, sjuka och så vidare – men att ha mage att påstå att jag skadar Sverige när jag arbetar, försörjer min familj och lägger undan lite pengar så att jag kan fortsätta att betala för mig själv och inte ska behöva rusa till försäkringskassan eller socialen när något händer? Att bara ha mage!

Annonser

Här, i den röda ringen!

28 april 2009

När Air Force One gjorde en lågflygning över Manhattan i måndags, utan att förvarna, var det många som blev upprörda. Tillräckligt många för att nyheten skulle hamna i både DN och Aftonbladet. Här är bilden från DN – ser ni flygplanet?
flygplan_dn
Var det för svårt? Jag förstår. Titta på bilden från Aftonbladet istället. Sådär, blev det lättare nu?
flygplan_ab

Radiotjänst hoppas att folk bryr sig om dem

25 april 2009

Radiotjänst kör just nu en reklamkampanj. Syftet är, får man förmoda, att uppmana folk att betala TV-avgiften. Det budskap man faktiskt tapetserat med är dock ett helt annat.

Hej 1 av 10. Du har väl inte glömt TV-avgiften? 9 av 10 betalar redan TV-avgift. Klart att du ska göra det också!

…varefter affischerna går över till att förklara hur fint och bra det är med vår underbara obundna Public Service-TV. Ooo-kej. Man vänder sig alltså till de tio procent av befolkningen som inte betalt TV-avgift, och säger: Jag hoppas att du inte helt enkelt glömt mig. Underförstått: jag hoppas att du har någon annan anledning att inte betala. Jag hoppas att du aktivt har något emot mig.

Varpå alla klassiskt bildade svenskar genast börjar citera Doktor Glas:

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Och i Tyskland hyser motsvarigheten till Radiotjänst, GEZ, ännu mer högtflygande ambitioner än att alla nu levande ska ha en relation till dem. De vill utsträcka sina inkasseringsdomäner även till avlidna tyskar! Enligt Ny Teknik ska både matematikern Adam Ries (1492-1559) och poeten Friedrich Schiller (1759-1805) ha krävts på TV-avgift. De är inte kloka, de där tyskarna…

Konsten att skriva rubriker

23 april 2009

Den brittiska tidningen Telegraph meddelar att ”Astronomer upptäcker att Vintergatan ‘kan smaka hallon’”. Jaså, har den en smak nuförtiden? Jag trodde Vintergatan bestod av: tomrum. Tomrum. Mer tomrum. En ensam väteatom. Mer tomrum. Lite tomrum till. Och kanske en väteatom.

Men tydligen finns det ganska stora molekyler därute. Enligt Telegraphs artikel har en forskargrupp från Max Planck-institutet i Bonn hittat både butyronitril (alias propylcyanid) och etylformiat därute. Och etylformiat råkar vara huvudbeståndsdelen i hallonsmak. Men, påpekar astronomen Arnaud Belloche, det krävs fler molekyler än så för att göra rymdhallon.

Häpp. Artikeln motsäger rubriken. Snyggt jobbat, Telegraph! Förresten ramlade Guardian i samma fälla. Undrar vem som snodde idén av vem?

Om statliga pengar

22 april 2009

Vägverket och banverket vill inte investera i att bygga nya spår för kollektivtrafik i Stockholm, rapporterar SvD. Miljöpartiet är, som väntat, kritiska. Och nog för att jag vant mig vid att MP:s talesmän vet ungefär lika mycket om naturvetenskap som en genomsnittlig tredjeklassare, men jag hade väntat mig något bättre kunskaper om det politiska systemet. Men icke. Yvonne Blombäck, MP:s representant i SL:s styrelse, säger till SvD:
-Det blir landstinget som får betala bördan, och i slutänden blir det ju skattebetalarna.
Jaha? Och varifrån tror Blombäck att de statliga medlen kommer? Växer de på träd i Riksbankens hemliga växthus, kanske?

Vad är det för skillnad…

21 april 2009

…på en säckpipa och en amerikan? Svar: du kan stämma amerikanen.

Och i Uppland är det USA nästa! Ett antal Upplands Väsby-bor stämmer Luftfartsverket, rapporterar DN. För Arlanda flygplats byggdes ju igår. Och ingen hade ju en aning om att Arlanda låg så nära Upplands Väsby. Tänka sig.

Tämligen sjukt

17 april 2009

Människor, som inte trivs på sin arbetsplats, är oftare sjukskrivna än andra. Det är ett faktum. Den rumsrena förklaringen är att vantrivsel är fysiskt skadligt. Det sänker immunförsvaret och blablabla… jag är inget vidare på medicin, så längre än så hänger inte jag med i resonemanget. Och så har vi den icke rumsrena förklaringen, som trots sin politiska okorrekthet är tydlig i somligas attityder: det handlar om lathet. Folk sjukskriver sig för att slippa göra något de inte har lust med.

Och det här var inget jag brydde mig om, förrän jag råkade ut för det. Jag brukade aldrig vara särskilt sjuklig av mig förut, men efter ett par år med min nuvarande chef (som är rasande kompetent på det vi gör, men en total idiot när det gäller att leda) har jag kommit upp i sådär ett sjuktillfälle i kvartalet. Och jag upplever det egentligen inte som att jag är sjuk oftare. Det är snarare så att en förkylning betyder mera. ”Usch, jag vill verkligen inte gå till jobbet idag. Och förresten har jag ont i halsen och är snuvig och trött! Nää, jag orkar bara inte!” Och jag känner mig förbaskat lat varenda gång jag gör det. Men det är inte bara att ta mig själv i kragen. Kroppen vägrar samarbeta. Jag blir helt trött och orkeslös. Och så ringer jag mig sjuk – och plötsligt blir jag precis så pigg och handlingskraftig som man kan vänta sig av en människa med förkylning, det vill säga jag orkar utmärkt väl sitta uppe och pyssla med mina privata projekt. Samspelet mellan kropp och själ är fascinerande…

Tja, så fungerar jag. Därmed inte sagt att alla fungerar så. Ursäkta den ringa allmängiltigheten i den här artikeln, men jag ville ha det sagt och det är min blog.