Medhåll

Det sägs ibland att det svenska samhället är sexfixerat. Därmed avses oftast att sex har en alldeles för stor plats i det offentliga, och att ämnet borde förvisas åter till sovrum och läkarmottagningar och andra privata platser. Personligen har jag inte så mycket problem med att sex diskuteras, utan snarare hur. Den svenska offentliga debatten verkar utgå från att de enda möjliga konsekvenserna av sex är graviditet och klamydia. Båda kan som bekant undvikas med kondom, så därmed är det fritt fram att knulla runt som man vill. Eventuella känslomässiga konsekvenser tycks nästan vara oönskade! Eftersom jag råkar anse att sex är, och bör vara, mer än gymnastik och orgasmer, känner jag mig mer än en aning utanför. Vilket utgör bakgrunden till att jag hoppade högt av glädje, då jag läste Catherynne Valentes beskrivning av idén bakom hennes senaste bok Palimpsest. Framför allt slutet, som i min översättning lyder:

Den grundläggande metaforen för Palimpsest är denna: när människor möts, skapar de världar. När partners har sex, börjar de lära sig leva, den ena i den andra. Den lokala dialekten hos konststudenten, programmeraren, den maniska stickerskan. Du passerar genom tullen, de uråldriga parningsritualerna som bevisar dig värdig att komma in, och därefter begraver du dig i den lokala kulturen, maten, lagarna, de gränslösa farorna och fällorna som du inte kunde ha förutsett. Din plånbok blir stulen; du går vilse på väg till biblioteket. Varje människa är ett helt land, och när människor parar sig, förhandlar deras respektive länder om gränserna, även om det kanske bara är tillfälligt.

Hybridnationen du skapar med en person är aldrig helt densamma som den du skapar med någon annan – till slut kommer ni två (eller tre, eller fyra) att ha en alldeles egen dialekt, pittoreska vanor och seder, fördelning av resurser, små krig och stora, på ett sådant sätt att utomstående aldrig helt kan tränga in till er gemensamma insida. Detta är vad vi gör: vi möts i ständigt nya konstellationer till dess vårt nätverk av allianser blir så komplext och tilltrasslat att vi inte kan ta oss ur det utan åtminstone en död hertig.

Den döde hertigen är väl en hänvisning till en händelse i boken, skulle jag gissa. För övrigt: underbar liten essä! Mm, vad det är trevligt att hitta någon som håller med en!

Annonser
Explore posts in the same categories: blandat, psykologi

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 kommentarer på “Medhåll”

  1. Meropera Says:

    Som du beskriver det verkar det mycket intressant men jag vet inte om jag skulle vilja läsa boken bakom resonemanget. Med risk för att vara mycket gammaldags: Finns det en skillnad mellan mäns och kvinnors sätt att uppfatta den här frågan generellt sett?

  2. Tetris Says:

    Inte som jag har lagt märke till.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: