Arkiv för mars 2009

Om mäns våld mot kvinnor

31 mars 2009

”Mäns våld mot kvinnor” är ett uttryck som jag anser både överutnyttjat och luddigt definierat. Den bokstavliga definitionen är inte alls komplicerad, bokstavligt talat är ”mäns våld mot kvinnor” ett samlingsbegrepp för ”alla våldsbrott med kvinnligt offer och manlig gärningsman”. Problemet uppstår när man börjar anta att bara för att alla dessa våldsbrott har något gemensamt, har de dessutom en gemensam orsak. Uttrycket gör en betydelseglidning till att innebära ”våldsbrott begångna av män, som beror på att offret är kvinna”. Det är detta våld som ideligen fördöms. Men det är enligt den första definitionen som statistiken ställs samman. Vem som helst inser ju att det leder till överdrivna siffror på hur stort kvinnohatet är. Kvinnor kan bli brottsoffer av många anledningar, och det behöver inte alls ha med deras kön att göra. Henke golvar Annie – eftersom Annie hade oturen att vara ensam kassörska i Pressbyråkiosken i kväll, och Henke är i stort behov av pengar. Mikael örfilar Camilla – eftersom Camilla och han har grälat hela kvällen, och hon har provocerat honom en gång för mycket för hans självbehärskning. Johan misshandlar Fatima grovt – eftersom han är så jävla less på alla dessa svartskallar. Mäns våld mot kvinnor? Bokstavligt definierat: ja, naturligtvis. Men är det någon som tror att händelseförloppet blivit ett annat om Andreas haft kvällsskiftet i kiosken, om Mikaels gräl hade varit med Kalle, om Johan råkat möta Ibrahim på parkeringen? Inte jag i alla fall.

Ska begreppet ”mäns våld mot kvinnor” ha någon som helst sociologisk relevans, måste vi komma på ett sätt att rensa statistiken från alla dessa våldsbrott som drabbar kvinnor i egenskap av människor, snarare än i egenskap av kvinnor. En grannlaga uppgift, som ingen verkar ha lust att åta sig. Det finns helt enkelt lite för mycket pengar att tjäna på att peka ut alla kvinnor som offer, i kraft av sin könstillhörighet.

Poängen med EU

29 mars 2009

För lite sedan läste jag en kort insändare i Metro som fick mig att se rött. Insändarskribenten menade att det inte kan vara rimligt att Sverige betalar så mycket pengar till EU. Jasså minsann. På tidningarnas ekonomisidor får vi höra hur rika vi är och vilket bra utgångsläge vi har jämfört med andra länder, så för mig är det självklart att i EU är Sverige en nettobetalare. Det brukade kallas solidaritet, om någon fortfarande använder det ordet.

Jag tror att det är viktigt att påminna sig vad som är poängen med EU. Unionen är nämligen både mer och annat än ett svart hål för svenska skattepengar, en otymplig byråkrati, en onödig elitklubb för politiker, eller en samling europeiska idioter som vill tvinga oss i Sverige att förbjuda totalt ofarliga saker (snus) och tillåta en massa farliga gifter (azofärgämnen). Huvudpoängen med EU är att bevara freden i Europa. Den där Hitler var inte direkt en isolerad incident… Grundtanken bakom EU är alltså att sylta in oss allihop i så många handelsförbindelser och samarbeten och utbyten att vi inte ska ha lust att börja kriga med varandra. Och tack och lov så verkar det ha fungerat!

Vad får vi som enskilda medborgare ut av EU, då? Tja, vi kan resa som vi vill, bosätta oss var som helst i EU så länge vi har jobb, och att kunna använda samma valuta i större delen av Europa är också praktiskt. Vi har också rätt att söka sjukvård i annat EU-land, och universitetsutbildningen är på väg att samordnas, så att studenter lättare kan flytta på sig. På ett lite mer abstrakt och mindre omedelbart plan har vi ett utökat polisiärt samarbete mot smuggling, terrorism och annat otrevligt. Samordning av miljöinsatser är ännu en lovvärd del av EU.

Jaha, så Tetris tycker att EU är jättebra? Nix! Men det borde, och kunde, vara jättebra. Om de ingående länderna tog lite mer ansvar, istället för att alltför ofta hävda att just det egna landet är ett undantagsfall som borde slippa betala/dra ner på utsläppen/ta emot fler flyktingar. Om nationell stolthet inte så ofta stod i vägen för effektiviseringar (stoppa flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg NU!). Om vi, lite till mans, insåg att samarbete medför kompromisser, och slutade skrika högt så fort något annat land fick sin vilja fram. Om vi hade ett bestämt mål som vi var på väg till. EU är, i dagsläget, inte alltid en särskilt bra organisation. Ska man göra något åt det, måste man först ha klart för sig vilken organisation man vill ha! Heja, Europas Förenta Stater!

Jepp. Det är dit jag vill. Men långsamt, så att alla hinner vänja sig. Det är bara en mansålder sedan det senaste stora kriget. Och jag tror inte att jag kommer att få byta ut mitt svenska pass mot ett europeiskt, inte inom min livstid. Men det är okej. Det tar tid att bygga unioner.

Fred i Europa är hursomhelst något jag är beredd att betala pengar för.

De var inte kloka, de där tyskarna

22 mars 2009

scissorsbeatspaper

Hur kunde de ge sig till att spela sten-sax-eller-påse om herraväldet i Europa?

Om män är djur, vad är då kvinnor?

20 mars 2009

Nu är jag förvirrad igen. Å ena sidan så finns det inga skillnader mellan män och kvinnor, vi är precis likadana, har statistiskt sett samma preferenser. Å andra sidan så är män onda. De är djur. De slåss. Stackars kvinnor blir slagna. Hur tusan hänger det ihop? Är vi precis lika så borde väl kvinnor också vara onda? Eller har jag rört ihop det, och de båda teserna hör till olika sorters feminism?

Om anti-rasism, feminism och liknande

17 mars 2009

Om jag hade en blogroll skulle Whatever stå överst. Det är den enda jag alltid tar mig tid att läsa. På sistone har där diskuterats rasism, något som verkar vara USA:s motsvarighet till vårt ”patriarkat”. Alla är totalt förälskade i att påstå att systemet är rasistiskt och det är inte lätt att vara annorlunda. Diskussionen har en speciell vinkling mot SF/fantasy – inte så konstigt eftersom blogförfattaren även skriver science fiction. Nå, vad som framför allt retade mig var uppmaningen att se till att läsa böcker skrivna av färgade författare. Enbart eftersom färgade författare behöver stöd. Tänker jag inte alls göra. Jag läser böcker som jag tycker verkar bra, punkt och slut. Jag läser böcker för min egen skull och inte för att förändra världen. Och det är mig fullständigt likgiltigt om en författare råkar vara vit eller svart, man eller kvinna.

Mystiskt

14 mars 2009

Professor i rättsvetenskap Johanna Schiratzki har studerat resultatet av vårdnadstvister från hovrätten, och kommit fram till att det är en myt att domstolarna mest dömer till kvinnans fördel. Vårdnaden går helt enkelt till den förälder som tagit mest hand om barnet.

Aha. Så allt det där om att männen inte tar ut sin del av föräldraledigheten, att kvinnor tvingas ta ett orimligt stort ansvar för barnen, att kvinnor får lägre lön och sämre karriärmöjligheter eftersom det alltid är de som måste vabba och hämta från dagis och så vidare… det är alltså också en myt?

Medhåll

11 mars 2009

Det sägs ibland att det svenska samhället är sexfixerat. Därmed avses oftast att sex har en alldeles för stor plats i det offentliga, och att ämnet borde förvisas åter till sovrum och läkarmottagningar och andra privata platser. Personligen har jag inte så mycket problem med att sex diskuteras, utan snarare hur. Den svenska offentliga debatten verkar utgå från att de enda möjliga konsekvenserna av sex är graviditet och klamydia. Båda kan som bekant undvikas med kondom, så därmed är det fritt fram att knulla runt som man vill. Eventuella känslomässiga konsekvenser tycks nästan vara oönskade! Eftersom jag råkar anse att sex är, och bör vara, mer än gymnastik och orgasmer, känner jag mig mer än en aning utanför. Vilket utgör bakgrunden till att jag hoppade högt av glädje, då jag läste Catherynne Valentes beskrivning av idén bakom hennes senaste bok Palimpsest. Framför allt slutet, som i min översättning lyder:

Den grundläggande metaforen för Palimpsest är denna: när människor möts, skapar de världar. När partners har sex, börjar de lära sig leva, den ena i den andra. Den lokala dialekten hos konststudenten, programmeraren, den maniska stickerskan. Du passerar genom tullen, de uråldriga parningsritualerna som bevisar dig värdig att komma in, och därefter begraver du dig i den lokala kulturen, maten, lagarna, de gränslösa farorna och fällorna som du inte kunde ha förutsett. Din plånbok blir stulen; du går vilse på väg till biblioteket. Varje människa är ett helt land, och när människor parar sig, förhandlar deras respektive länder om gränserna, även om det kanske bara är tillfälligt.

Hybridnationen du skapar med en person är aldrig helt densamma som den du skapar med någon annan – till slut kommer ni två (eller tre, eller fyra) att ha en alldeles egen dialekt, pittoreska vanor och seder, fördelning av resurser, små krig och stora, på ett sådant sätt att utomstående aldrig helt kan tränga in till er gemensamma insida. Detta är vad vi gör: vi möts i ständigt nya konstellationer till dess vårt nätverk av allianser blir så komplext och tilltrasslat att vi inte kan ta oss ur det utan åtminstone en död hertig.

Den döde hertigen är väl en hänvisning till en händelse i boken, skulle jag gissa. För övrigt: underbar liten essä! Mm, vad det är trevligt att hitta någon som håller med en!