Lukas Moodysson och lidandet

Lukas Moodyssons nya film Mammut har fått ett blandat mottagande. Visst är den välgjord, säger man. Ett gott hantverk, med bra klippning och fina karaktäriseringar. Men moralen! Vad är det Moodysson står och propagerar för? Att kvinnor ska hålla sig hemma, annars blir familjen olycklig? Usch för ett sådant bakåtsträvande budskap!

Egentligen har väl Moodysson bara återvänt till rötterna. Både hans genombrottsfilm Fucking Åmål och den närmast följande Tillsammans handlade om människor som, på olika sätt, var ensamma och olyckliga. (Fler Moodysson-filmer har jag inte sett.) Och enligt referaten är detta precis vad Mammut handlar om. Ensamma, olyckliga människor. Det verkar bara som om vissa anledningar till att vara olycklig anses… olyckliga (medveten ordvits där, hehe). Precis som att det finns ”guilty pleasures”, saker som folk tycker om fast de enligt förhärskande smak inte borde, verkar det finnas ”guilty pains”. Enligt förhärskande ideologi blir alla lyckliga om mamman i hushållet förvärvsarbetar. Om en familj inte blir det, då är det något att skämmas för.

Och resonemanget blir ännu märkligare om man jämför det med allt tal om ”frånvarande fäder”. Aha, så det är okej att må dåligt för att pappa jobbar hela tiden, men inte att må dåligt för att mamma jobbar hela tiden? Tala om dubbel standard!

Annonser
Explore posts in the same categories: filosofi, psykologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: