E-nummer i köket

E-nummer är tydligen onaturliga och farliga, och förekommer inte alls i kök. Hur ska man annars tolka följande citat från SvD:

”Hemlagad” potatissallad kan uppges komma ”direkt från köket” men ändå bestå av följande tillsatser: E509, E300, E412, E415, E224, E330, E202, E211 och E141.

Vad ligger bakom de där E-numren egentligen? Enligt Wikipedia har vi

  • E141: Klorofyll-kopparkomplex
  • E202: Kaliumsorbat
  • E211: Natriumbensoat
  • E224: Kaliumdisulfit
  • E300: Askorbinsyra
  • E330: Citronsyra
  • E412: Guarkärnmjöl
  • E415: Xantangummi
  • E509: Kalciumklorid

Nu ska vi se, nu ska vi se… vad har Tetris i skafferiet? Klorofyll är, som bekant, det gröna färgämnet i växter, och en och annan bukett broccoli har väl passerat köket. Men klorofyll i ren form har jag aldrig sett. I naturen är klorofyll dessutom ett magnesiumkomplex, och här har de bytt ut magnesiumatomen mot en kopparatom.
Kaliumsorbat? Nej, inte det heller. Man kan, som privatperson, köpa det över internet, men jag tror inte att jag någonsin sett det i mataffären.
Natriumbensoat? Jodå, den har jag! Konserveringsmedel för hemkokt sylt och liknande.
Kaliumdisulfit då? Hm, den visste jag inte ens att man använder i mat! Låter snarare som en pappersmassefabrik. Enligt E-numren är även detta ett konserveringsmedel. Tja, det är ju ett salt. De flesta salter är konserveringsmedel.
Härnäst i listan kommer askorbinsyra. Och den finns i skafferiet, rentav i två former: ren och som brustablett. Askorbinsyra är nämligen ingenting annat än C-vitamin. Och det är mig fullständigt obegripligt hur någon tillverkare av färdigmat kan ge sig till att skriva ”E300” i innehållsförteckningen, när man istället hade kunnat skriva ”C-vitaminberikad!” i en röd stjärna på framsidan. Själv har jag mest använt den i hemgjord lemonad, och inte så mycket i maten.
Citronsyra har vi också hemma. Återigen, den hamnar inte i grytorna så ofta. Det skulle vara ett enstaka syltkok då. Men till saft är den bra att ha ibland, och den är toppen till att diska kaffebryggaren!
Guarkärnmjöl verkar vara en annan sådan där sak som vanliga konsumenter inte kan köpa. Annat än när den ingår i färdigmat, förstås. Men eftersom det består av nermalda fruktkärnor förstår jag inte riktigt paniken. Alla vet ju att ingenting farligt kan komma från naturen
Xantangummi hade jag inte hört talas om förut, men lite google-fu uppdagade att det består av fermenterad glukos. Och glukos är, som bekant, kemistens namn på druvsocker. Men nej, det här har vi inte hemma hos oss. Glukos däremot… Man kanske kunde starta en jäsning?
Kalciumklorid slutligen. Den har vi inte heller, bara vanlig natriumklorid.

Hur många E-nummer har du i köket?

Annonser
Explore posts in the same categories: blandat, kemi

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

3 kommentarer på “E-nummer i köket”

  1. Gabriel Says:

    Kaliumsorbat har man väl i köket? Visst är det väl Natriumbensoat och Kaliumsorbat i blandning som används som standardkonserveringsmedel till sylt och grejer? Iaf i standardboken i min uppväxt..

  2. Tetris Says:

    Visst känner jag igen kaliumsorbat som ett konserveringsmedel. Men jag har det inte hemma.

  3. Fjelle senior Says:

    Det har jag/vi. Men jag medger att jag fick leta efter det en del senast det behövdes och köpte några påsar och lade på lager när jag väl hittade det. Enligt syltnings- och saftningsboken skyddar natriumbensoat mot jäsning och kaliumsorbart mot mögel.
    Fjelle senior


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: