Arkiv för december 2008

Om fördomar

29 december 2008

Det är intressant, det där med fördomar. Etymologiskt betyder ju ordet ”omdöme fällt före bättre vetande”. I praktiken betyder det snarare ”omdöme fällt trots bättre vetande” eller rentav ”politiskt inkorrekt omdöme”! Ni vet, alla blattar är idioter och alla muslimer är terrorister och alla muslimska flickor är förtryckta av sina fäder och alla svenskar bor i små röda stugor och går i skogen och jagar älg hela dagarna…

Somliga människor går väldigt långt för att vara fördomsfria och politiskt korrekta. De går så långt att de skaffar sig den motsatta fördomen: Alla blattar är vänliga och smarta. Det finns inga muslimska terrorister. Muslimska fäder förtrycker aldrig sina barn. Och det finns absolut inga små röda stugor i Sverige!

Båda attityderna är, som synes, ungefär lika verklighetstrogna.

Nähä…

19 december 2008

…så gick det med den målsättningen… Och idag har jag egentligen ingenting att säga heller, annat än något fruktansvärt klichéartat. Men klichéer behöver inte vara så dumma. Jag har med stigande ålder lärt mig att den konventionella visdomen brukar faktiskt ha rätt, och om alla gör på ett visst sätt så finns det vanligen en anledning till det. Så, nu dyker vi på huvudet i klichéhavet!

Jag tänkte nämligen slänga ut en julutmaning till alla som läser det här. Gör någon glad, som du i vanliga fall inte hade gjort något för! Det kan vara någon du är osams med, någon du aldrig brukat bry dig om (grannen? busschauffören? kassörskan? städerskan?) eller rentav någon totalt okänd person. Man mår bättre av att göra något för andra. Kliché kliche kliché, yadda yadda, jag vet. Men det råkar bara vara sant. Och bara för att det är extra kliché och sockersliskigt och amerikanskt att bry sig om folk lite extra till jul, är det väl inte förbjudet att börja då? Så kom igen allihopa, använd er fantasi. Vem kan just du glädja? Är det alldeles för Hollywoodskt att göra det till jul, så gör det till en månatlig utmaning istället. Så blir världen ännu bättre, hehe.

God Jul i blogosfären! önskar Tetris.

Om våld

15 december 2008

Scenen är ett frukostbord i ett helt vanligt kök, någonstans i ett av Sveriges många ”Svensson, Svensson”-områden. Bordet är fullt av bröd, ost och marmelad, och invid väggen står en tänd adventsljusstake. Sambon och Tetris gör sitt bästa för att komma åt att läsa tidningen samtidigt, utan att sagda tidning kommer åt vare sig smöret eller ljusen.

-Jag tycker det är diskriminerande när de skriver att mäns sätt att lösa konflikter är våld. Titta här!
– Jahaja, Sveriges största samhällsproblem är våldet, och vem är det som slår? Jo, männen.
-Jag tycker inte om att läsa det. Det är som det där med att alla muslimer är terrorister. Även om alla terrorister vore muslimer, betyder det inte att alla muslimer är terrorister.
-Någon borde ge den där kvinnan ett ordentligt kok stryk! Så kanske hon fattar att män inte är våldsamma!

Tetris och sambon ler mot varann över det absurda skämtet, och går vidare till nästa insändare.

Om rättvisor, del två

14 december 2008

Thomas Gür skriver i SvD om liberal och socialistisk rättvisa, där socialistisk rättvisa betecknar lika utfall, medan liberal rättvisa betecknar att samma regler gäller för alla. Enligt Gür är socialdemokrater mer benägna att acceptera olika regler för olika grupper, så länge det leder till lika utfall: kvotering, progressiv beskattning etc. Liberaler däremot anser att spelreglerna måste vara lika för alla, och det är inte politikernas uppgift att hyfsa till utfallet efteråt.

Enligt mig har de här två idéerna blivit ihopblandade. Regler och procedurer bedöms inte längre efter vad som står i dem, utan efter hur utfallet blir. ”Om reglerna vore lika för alla så skulle vi ha 50% kvinnliga toppchefer, och det har vi inte, alltså är reglerna orättvisa.” Strunt samma om regeln inte nämner kön. Strunt samma om regeln uttryckligen nämner att inget hänsyn ska tas till kön. Regeln måste vara skev, den ger ju ett skevt utfall. Vi måste ändra på reglerna så att vi får lika utfall, först då har vi spelregler som behandlar alla lika!

Ovanstående är naturligtvis nonsens. En regel som säger att alla har rätt att söka chefsjobb, och den mest kompetenta får jobbet, en sådan regel är rättvis. Möjligen kan tillämpningen av regeln vara skev. Men det är ju knappast regelverkets fel.

Del ett om rättvisor på denna blogg finns här.

Om folkrörelser

13 december 2008

Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson-Weijber är orolig, skriver SvD. På måndag kommer nämligen statens spelutredning att föreslå att även utländska aktörer ska kunna få licens för att bedriva spel och dobbel här i den bästa av stater. Mattsson-Weijber är därför orolig att folkrörelsen inte kommer att ha en chans på en konkurrensutsatt marknad (exakt citat ur SvD).

Folkrörelserna… mm, smaka på ordet. Folket rör sig. Hur kan en folkrörelse vara hotad av konkurrens? Tja, tänk om de går till konkurrenten. Men då är det ju ingen folkrörelse längre, inte sant? En folkrörelse är, åtminstone i sin grundbetydelse, något som folk skapar själva och för att de vill. Vi är ett gäng som vill hålla på med idrott. Då mäter vi upp en bana, skaffar ett tidtagarur och börjar springa. Eller vi hittar en öppen plats någonstans, lånar en boll, markerar målstolpar och börjar lira fotboll. Det är inte särskilt svårt och det kräver inte särskilt mycket resurser. Sedan börjar man tävla mot gänget från grannkvarteret. Och sedan är det några engagerade själar som ordnar en turnering med grupper från hela stan. Och så växer det… och om tillräckligt många håller på så kan det kallas en folkrörelse. Hur kan en folkrörelse hotas annat än inifrån?

Förklaringen måste vara att ”folkrörelse” betyder något annat än vad jag anser att det borde betyda. ”Folkrörelse” betyder inte ”vad folk gör”. Det betyder nog snarare ”vad folk spontant byggde upp en gång i tiden, som vi nu måste bevara”. En sådan konstruktion har åtminstone skäl att känna sig hotad. Å andra sidan finns det skäl att ifrågasätta om en sådan konstruktion verkligen måste bevaras till varje pris. Missförstå mig inte, jag har inget emot idrottsrörelsen, jag tycker t o m att den är värd att bevara. Men inte eftersom den växte fram som en folkrörelse, och inte eftersom den kallar sig folkrörelse. Jag anser idrotten värdefull ur ett samhällsnyttigt perspektiv. Den fostrar. Den lär ut samarbete. Den ger andra än bokmalarna en chans att vara bäst. Den avleder aggressioner till en form som är kompatibel med samexistens och fredligt samhälle. Den håller oss friska och gör oss fysiskt starka, snabba och smidiga. På grund av detta håller jag med Karin Mattsson-Weijber att idrottsrörelsens behov bör beaktas.

Men jag tror också att vill folk spela fotboll, så kommer de att spela fotboll. Oavsett hur bra eller dåligt det går för Folkspel. Och om folk inte vill spela fotboll, är det då verkligen befogat att kalla fotboll för en folkrörelse?

Det är mycket nu…

13 december 2008

…men jag hoppas att veckans brist på postande ska vara en tillfällig hicka, och att jag ska kunna hinna med att skriva saker åtminstone en vecka till. Fjärde advent åker sambon och jag bort över jul, så sedan lär det bli ganska sporadiskt uppdaterat här, fram till trettondagen då vi kommer hem.

Om problemlösning

9 december 2008

Det finns två fundamentalt skilda attityder för att ta itu med komplicerade problem. Den ena går ut på att leta efter en grundorsak, medan den andra innebär att försöka lösa problemet praktiskt, här och nu. Den första kan pejorativt beskrivas som att rota i en massa skit istället för att göra något, medan den andra nedsättande kallas ”att bota symptomen men inte sjukdomen”. De här två attityderna existerar, sida vid sida, på en hel del olika områden. Inom psykologin kan vi t ex känna igen psykoanalys och kognitiv beteendeterapi. Om problemet utgörs av en grupp stökiga ungdomar, brukar debattörer till vänster förespråka lösningsmodell A, medan de till höger förespråkar modell B. Även i ingenjörsproblem dyker modellerna upp, t ex i trafikplanering. Ska vi (modell B) bygga en ny väg för att hantera trafiköverskottet? Eller ska vi (modell A) försöka bryta vårt samhälles bilberoende genom diverse åtgärder såsom kollektivtrafik, kortare avstånd mellan bostäder och arbetsplatser, et cetera?

Vilken av lösningarna är då rätt? Den som fungerar, naturligtvis. Och vad som fungerar, det varierar från situation till situation. Vanligen kan man inte veta vad som kommer att fungera, annat än genom en titt i kristallkulan. Om man bygger en ny väg, kanske det behövs en till om femton år – eller så räckte det så. Om man avstår från en ny väg och satsar pengarna på andra åtgärder, kanske man verkligen lyckas få ner trafiken – eller också sitter man där efter femton år, med ännu värre köer och överbelastning på den gamla vägen.

Hur som helst är det tämligen underhållande att identifiera förespråkare för modell A respektive modell B i politiska debatter.