Det förlovade landet Sverige

De apatiska flyktingbarnen var inte något gåtfullt och svenskt fenomen, rapporterar SvD. Eller, egentligen är det Rädda Barnens rapport, gjord i samarbete med KI. Rapporten visar, enligt SvD:s sammanfattning, att anledningen till barnens reaktioner är långvariga övergrepp och trakasserier riktade mot hela familjen. Rädda Barnens sammanfattning är något försiktigare och säger inte rent ut att detta skulle vara enda anledningen. Bra. För det tror jag inte på. Rapporten visar möjligen att långvariga och svåra trakasserier (våldtäkt, misshandel, allmän rättslöshet) är ett nödvändigt villkor för att uppgivenhetssymptom ska inträda. Det sägs ingenting som tyder på att det är ett tillräckligt villkor. Och erfarenheten säger emot att det skulle vara tillräckligt. Mänskligheten är grym. Många har utsatts för vad de här barnen har upplevt, men ändå inte lagt sig ner i total hopplöshet, utan att äta, dricka eller reagera på tilltal.

Jag tror att en del av förklaringen också måste sökas i den svenska självbilden och den svenska flyktingmottagningen. Vi som bor i Sverige är ofta övertygade om att vi bor i det förlovade landet. Vi är (tror vi) bäst i världen på jämställdhet och humanitet. Att skickas bort från Sverige måste därmed vara värre än att skickas bort från något annat land. Den här insikten fick jag från Per Olov Enquists bok om baltutlämningen, där den citeras som en möjlig förklaring till att opinionsstormen mot utlämningen blev så stark. Där berättas även om de baltiska legionärernas sinnesstämning före och efter utlämnandet. Det är en av de överlevande legionärerna själv som berättar, att i lägret i Sverige var alla uppgivna, det fanns inget hopp, Sverige var deras enda hopp men Sverige ville inte ha dem. Och så skickades de till Sovjetunionen och kom i sovjetiskt läger med bra mycket sämre förhållanden, dåligt med mat och hårt arbete – men alla högg i. Ingen lade sig ner och dog. I det sovjetiska lägret fanns det bara ett mål, och det var att överleva. Han kan inte själv förklara det för Enquist, det bara var så.

Den här förklaringsmodellen rimmar bra med vad Anne-Marie Karlsson säger till SvD, nämligen att barnen oftast insjuknar i samband med det första avslaget på familjens asylansökan. Sverige var deras enda hopp, men Sverige ville inte ha dem. Och på det viset tror jag att fenomenet apatiska flyktingbarn är ett svenskt fenomen.

I rättvisans namn måste påpekas, att Rädda Barnens rapport är en replik till en rapport från Socialstyrelsen 2005, där det påstås att barnens apati beror på att föräldrarna manipulerat dem till att bli apatiska, så att familjen ska få stanna i Sverige.

Annonser
Explore posts in the same categories: politik, psykologi

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: