Arkiv för oktober 2008

Om bristen på ID-kort

30 oktober 2008

Ibland är det bra att kunna legitimera sig. Och vid de flesta av dessa tillfällen är det en fördel att ha en legitimation som visar personnumret. Det gäller både bankkontor, butiker, videouthyrare… snart sagt alla blir misstänksamma om någon halar upp en utländsk legitimation, och banker brukar vägra att göra affärer med folk som inte kan visa att de faktiskt är bosatta i Sverige.

Var får man då tag på en svensk identitetshandling? Pass är bara för medborgare, och det nationella identitetskortet likaså. Svensk kassaservice ger inte ut ID-handlingar sedan ett halvår tillbaka. De flesta banker ger ut e-legitimationer, men bara Swedbank utfärdar ID-kort. Och då bara till sina kunder. Och kund i banken är man ju inte, för man har bara utländsk legitimation. Moment 22!

Utredning lär dock vara på gång.

Varför jag inte tycker om Camilla Läckbergs ”Tyskungen”

27 oktober 2008

Läser just nu ”Tyskungen” av Camilla Läckberg. Läckberg kan konstruera en intrig, inte tu tal om den saken. Boken vimlar av karaktärer som alla har sina vanor och fördomar, och som råkar i ytterst rimliga konflikter med varandra. Ändå känns boken platt och ointressant – jag lär väl läsa ut den, men knappast plocka upp något annat av samma författare. Och varför?

Allt händer i dialogen. Läckberg talar om precis vad alla tänker, vanligen säger karaktären det högt, möjligen kan man få en inre monolog någon gång ibland när ingen annan karaktär är i närheten och kan lyssna. Läsaren vet allt om alla. Och som om det inte vore tillräckligt, så talar samtliga karaktärer exakt samma bildade medelklass-universitetssvenska, oavsett om de faktiskt är universitetsutbildad medelklass, eller om de är arbetare/fiskare. Alla tycks dessutom ha gått samma kommunikationskurser, och alla är så förtvivlat resonabla hela tiden och reder ut konflikter på löpande band. Ingen oresonlighet, ingen svartsjuka, ingen hämndlystnad. Det känns som pappdockor för vuxna.

Dubbla budskap om dagis/förskola

25 oktober 2008

Jag är förvirrad. De senaste åren har den kommunala småbarnsomsorgen bytt namn från daghem till förskola, och fokus från att tillåta båda föräldrarna att yrkesarbeta till att erbjuda en pedagogik utöver vad hemmaföräldrar kan ge. Barnskötarna ska ha utbildning från lärarhögskolan och heta förskolelärare. Omsorg erbjuds åt alla barn, även om de råkar ha en hemmavarande förälder. Det impliceras på många ställen att barn som är hemma kommer efter barn som är på förskolan, att det skulle vara nödvändigt för barnets utveckling… ja, ni vet hur det brukar låta.

Men nu! Nu slås det på stora upprördhetstrumman för att förskolebarnens utveckling bedöms! I rättvisans namn ska sägas att artikeln faktiskt tar upp ett upprörande faktum, nämligen att omdömen om barnen skrivs ner och blir till offentliga dokument som vem som helst kan titta på. Det borde man göra något åt. Men för övrigt: hur lär man ut någonting utan att ha en uppfattning om vad adepten kan och inte kan? Vad är det för vits med pedagogik annars? Jag begriper det inte. Ska dagis vara förskola, med läroplan och förskolelärare och hela baletten, då måste väl bedömning ingå? Om det nu ska vara något annat och mer än barnpassning för yrkesarbetande föräldrar.

Dagens skratt

24 oktober 2008

För de flesta betyder en lösning att man har hittat svaret. Men för kemister betyder en lösning något som är alldeles ihopblandat.

…och än slank hon ner i diket!

23 oktober 2008

Dagens Metrokrönika av Nabila Abdul Fattah handlar om humor, och om rätten att slippa kränkande skämt. Ett bra och viktigt ämne! Som de sa i skolan: man ska skratta med andra, inte åt dem. Men på slutet tycker jag att krönikan lämnar den gyllene medelvägen och halkar rakt ner i diket: Abdul Fattah hävdar att den som lyssnar har all rätt att själv bestämma vad som utgör en kränkning.

Jaha? Vad hindrar mig i så fall från att kalla allt jag inte gillar för kränkande? Att hävda att läraren kränkt mig, då han satt ett välförtjänt ”underkänt” som betyg? Att anmäla sextrakasserier, om en för mig totalt oattraktiv person har mage att flirta med mig på krogen? Att börja gapa om diskriminering, så fort något annat förslag än mitt blir antaget? Uppenbarligen kan inte den lyssnande få bestämma helt själv. Men det är lika uppenbart att den som talar inte heller själv kan bestämma vad som är kränkande. ”Äh, jag skojade ju bara, tål du inte lite skoj?” är en miserabel ursäkt.

Med det avklarat, kan vi konstatera att det inte är lätt att ge en entydig definition av vad som är kränkande och inte. Några tumregler går att ställa upp, som att guilt by association vanligen är kränkande, medan sakliga uttalanden om sanna och verifierbara fakta vanligen inte är det. Men inget av detta är vidare användbart på det känsliga ämnet ”etnisk humor”. Där lyckas jag inte formulera något bättre än det ytterst trubbiga: en person bör tåla att bli tilltalad i samma ton som han själv använder mot andra.

Stackars träd

22 oktober 2008

SvD rapporterar att kremering börjat uppfattas som ett miljöproblem i Indien. Åtminstone den traditionella kremeringen på vedbål. Indien är, som bekant, hyfsat tätbefolkat, och det går åt en femtio miljoner träd om året till kremeringen.

Frågan är vad det finns för alternativ. Elektriska kremeringsugnar kräver, just det, elektricitet. Som man får genom att elda upp träd. Ja, okej, eller genom dammar (som dränker mark som folk redan bor på) eller genom kärnkraft eller genom att elda kol eller… el är kort sagt inte heller oproblematiskt. Begravning kräver utrymme, något det inte är så gott om i indiska städer. Plus att folk inte är särskilt intresserade av alternativ. De vill följa sin religion och sina seder.

Sambons kommentar till det hela var som vanligt mitt i prick: ”Jag slår vad om att en amerikan genererar mer koldioxid, genom att hålla sig vid liv!”

Matindustrin – en akronymgenerator

21 oktober 2008

Glöm GI! säger Aftonbladet. Nu är det IFD som gäller, alltså ”inflammation free diet”. Häpp. Min egen diet skulle på motsvarande sätt kunna beskrivas som VBS-dieten. Alltså: ”vem bryr sig?”