Offer och förövare

I dagens SvD recenserar Lena Andersson en nyutkommen bok om mordet på Theo van Gogh, skriven av Ian Buruma. Enligt Andersson (jag har inte läst boken, bara recensionen) driver Buruma tesen att bara den som farit illa blir fanatisk. Mordet på Theo van Gogh blir då ett skrämmande symptom på hur illa Hollands muslimer behandlas.

Andersson själv förfäktar i sin recension motsatt syn. Mordet är för henne ett skrämmande symptom på fanatism bland Hollands muslimer. Theo van Gogh är offret, men även abstrakta ting som yttrandefrihet. Skurkarna i dramat blir därmed, enligt Andersson, inte enbart Mohammed Boyeri (som höll i kniven), utan även alla de som kände sig förolämpade av van Goghs filmer, ”de muslimer som tar avstånd från mordet men gärna skulle slippa se sin tro ifrågasatt”.

Det är intressant att konstatera hur både Buruma och Andersson tycks ansluta till ”offer och förövare”-paradigmet, och det hela blir extra tydligt eftersom de står på varsin sida skranket i denna fråga. ”Offer och förövare” är ett tämligen vanligt tankesätt i vårt samhälle, och det går ut på att all skuld placeras på ena parten i en konflikt – ”förövaren”. Förövaren saknar försonande drag, har helt fel i sin verklighetsuppfattning, och är den som bör bestraffas (eller åtminstone tvingas att ändra sig). Förövaren måste inte vara en enskild person, utan kan även vara ett kollektiv, såsom ”samhället”, ”de rika”, ”patriarkatet” eller vad det nu kan vara. ”Offret” å andra sidan är alltid helt utan skuld. Även om offrets handlingar i sig är klandervärda, ses de som symptom på hur dåligt offret mår. Ett mycket vanligt tankesätt när det gäller unga brottslingar! Även offret kan vara ett kollektiv, vanliga exempel här är ”kvinnor”, ”invandrare”, eller redan nämnda ”ungdomar”.

Personligen är jag böjd för att dra fram det gamla ordspråket ”Det är inte ens fel när två träter”. van Goghs filmer var oerhört provokativa, och jag har all förståelse för att många kände sig förolämpade och trampade på. Men att Mohammed Boyeri var offer för viss intolerans riktad mot islam, gör honom inte mindre skyldig till mord. Lika lite som det faktum att Theo van Gogh mördades, gör honom (van Gogh) mindre skyldig till förolämpning.

Sedan kan man ju även ta och kontemplera den gamla maximen ”öga för öga, tand för tand” – en hämnd får inte vara större än den ursprungliga skadan! Att sätta ihop en nidfilm om (in)tolerans och demokrati hade dessutom varit en betydligt mer kreativ och intressant hämnd än ett knivmord. Jag menar, vem som helst kan ju gå omkring och vifta med en kniv…

Annonser
Explore posts in the same categories: politik, psykologi

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Offer och förövare”

  1. Ulf B Says:

    I kampen mellan tyranni och demokrati är valet faktiskt enkelt, det borde även du förstå. I dag innebär islamiseringen av Europa ett mycket stort hot, särskilt mot bakgrunden av att motståndet är så svagt. När nazismen växte fram i Europa, fanns det mängder av människor som på olika sätt intellektualiserade denna rörelse. På samma sätt som du nu gör när det gäller islam, betedde man sig i sitt förhållande till nazismen. Men en sådan hållning är livsfarlig!

  2. Tetris Says:

    Visa lite respekt, tack! Försöker du implicera att jag har dålig fattningsförmåga en gång till, blir du raderad.

    Jag är inte överdrivet förtjust i tyranni, var det än dyker upp. Jag är bara inte alls lika säker som du på att islam=tyranni.

  3. Robban Says:

    Var inte så snarstucken. Man behöver inte sätta likhetstecken mellan islam och tyranni för att tycka att det är självklart att man i ett västerländskt land får tåla att få sin tro, eller ideologi eller yrkesgrupp eller vad som nu är viktigt för en, angripen. Och det oavsett om man är kristen eller muslim. Man kan inte ha ett lägre tak för åsikter mot islam därför att det finns militantare grupperingar inom islam. Då har samhället kapitulerat.
    Normalt i västerlandet är att desto intolerantare en grupp är desto hårdare angrepp utsätts den för. Det gäller kvinnoprästmotståndare, Livets ord, homofober o.s.v. Ska islamska fundamentalister slippa denna granskning för att de tar till våld? Det känns inte alls bra tycker jag…

  4. Tetris Says:

    Robban: det finns kritik och kritik. Det finns den sorten som går ut på att samtala och argumentera som civiliserade människor. Det finns den sorten som går ut på att retas – så här ungefär – och så finns det den sorten som enbart är otrevlig, provocerande och förolämpande. Den sistnämnda sorten anser jag inte att någon har förtjänat. Den brukar heller inte leda till någon förbättring av motpartens attityd.
    Alltså: gärna granskning, gärna kritik, men på ett sakligt och begripligt sätt som inte trampar folk på tårna i onödan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: