Arkiv för september 2008

Vems problem? Bestäm dig!

30 september 2008

I dagens SvD återfinns ett reportage om fotbollslaget Zenit St Petersburg. Mot slutet av artikeln tas det upp att laget har många högerextremister bland sina fans, så många att tränaren Dick Advokaat i våras lär ha sagt att fansen aldrig skulle gå med på att laget köpte in svarta spelare, även om han (Advokaat) såg det som enda vägen att bli bättre. Klubbdirektör Maxim Mitrofanov slår ifrån sig åt båda håll:

Det finns alltid enstaka idioter och de straffas hårt av klubben. Men ryktena om rasism bland våra fans är överdrivna. I Ryssland är vi inte vana vid svarta människor på samma sätt som ni i västvärlden är. Det är ett individproblem, inte ett klubbproblem eller ett ryskt problem.

Okej, hur var det nu? Vi har enstaka idioter bland fansen. Tja, sånt är svårt att undvika. Men sedan flyttar han det plötsligt till nationell nivå – i Ryssland är vi inte vana vid svarta. För att raskt hoppa ner på individnivå igen. Det här är inte ett klubbproblem eller ett nationellt problem, det här är enstaka individer. Jaha. Bestäm dig! Antingen handlar det om bara några få. Eller så är de så många och så inflytelserika att klubben faktiskt har ett problem (något som tränaren verkar anse). Eller så finns dessa ”idioter” verkligen överallt, och hela det ryska samhället har problem med att acceptera svarta människor. Men att i samma andetag påstå att problemet gäller hela Ryssland och att det inte är ett ryskt problem – alltså, hör inte karl’n hur löjlig han själv låter?

Annonser

Din politik är sämre än min politik

30 september 2008

Socialdemokraterna har gjort en kovändning och stöder nu nationella prov i trean och betyg från sexan, skriver SvD. Men medan samma åtgärder, när de kommer från högerhåll, anses ”mäta och sortera ut”, innebär de när de kommer från vänster att man ”utvärderar och satsar”. Hm. Sossarnas taleskvinna Marie Granlund har för all del en poäng i att dåliga resultat på ett prov måste leda till att eleven får stöd att gå vidare, men jag är rätt säker på att jag har hört det förut…

Och det är inte bara skolpolitiken. På område efter område får jag intrycket av att blocken vill göra nästan exakt samma sak, men medan det egna förslaget kommer att lösa alla problem, är förslaget från motparten ondsint och omänskligt och kommer att förvärra för de som har det sämst. Likadana tongångar hörs från både höger och vänster. Och så undrar man varför politikerföraktet breder ut sig.

Din sjukdom är ditt eget fel – eller?

28 september 2008

Förr i tiden, ni vet då när det var sämre och folk inte begrep nånting, trodde man att sjukdomar och handikapp var Guds straff. Antingen för något den sjuke hade gjort, eller för något hans föräldrar gjort. Bibeln (vad man än tycker om den är den ett fantastiskt tidsdokument) kryllar av referenser till den här tron. Och även i modern tid har läkare blivit hotade, med hänvisning till att de inte ska blanda sig i Guds verk.

Det intressanta är att trots att nästan alla i västvärlden med eftertryck tar avstånd från detta, har vi skapat oss en egen, materialistisk variant. Hjärtattack? Han har ätit fel och inte motionerat ordentligt. Diabetes? Dito. Cancer? Hon har rökt. Eller hennes föräldrar. Fosterskada? Det beror på att mamman druckit alkohol under graviditeten. Downs syndrom? Mamman var egentligen för gammal att få barn. Vi tror fortfarande att sjukdomar och handikapp beror på något vi eller våra föräldrar gjort. Det enda vi har gjort, är att plocka bort Gud ur ekvationen. Och jag har svårt att se att teorin skulle bli ”mänskligare” av det.

Bilspel

26 september 2008

Nej, nej, inte Grand Theft Auto. Bilspel som i ”spel man ägnar sig åt medan man åker bil”. För alla oss som ännu inte har video inbyggt i sätet framför, kan Tetris stolt presentera följande hybrid mellan Ricochet Robots och Ordbygge.

Förresten, låt mig börja med att presentera Ordbygge. Det var på mjölkpaketen för en tio år sedan: tag bokstäverna från en registreringsskylt och skapa ett ord där dessa tre bokstäver ingår, i rätt ordning! Av bokstäverna GRD kan man till exempel få GulRöD, GRäDde eller GåRD… Det är vanligen en god idé att hoppa över skyltar som innehåller Q eller W, för de är ändå helt hopplösa. Om X får vara med är en smaksak. Det är också smart att på förhand komma överens om ifall böjda ordformer, egennamn etc räknas eller inte.

Min vidareutveckling av spelet går ut på att inte bara skapa ord, utan skapa så korta ord som möjligt. Man måste lägga till minst en bokstav, så det kortaste möjliga ordet har fyra bokstäver. Spelas som Ricochet Robots: Alla håller skarp utkik efter nästa registreringsskylt. Beroende på trafikmängd och vägtyp kan det vara nästa bil vi möter, nästa bil vi kör om, nästa som kör om oss, eller helt enkelt nästa bil vars registreringsskylt någon lyckas läsa. Så fort någon läst en spelbar skylt, läser han/hon upp de tre bokstäverna högt. Spelomgången har börjat! Alla börjar bygga ord, tyst för sig själva. När någon har ett ord, säger han/hon högt hur många bokstäver ordet har. Detta är signalen till den som vaktar tiden att sätta igång sin tidtagare (i Ricochet Robots är det ett timglas, vilket funkar dåligt i bil, men någon har säkert en passande alarmfunktion i sin mobiltelefon). Nu har alla en minut på sig att komma på något kortare eller lika kort. Så fort man har ett nytt ord, säger man antalet bokstäver högt. Men man får aldrig bjuda över sig själv! Varje nytt bud måste vara kortare än allt man själv sagt förut. Däremot får det vara längre än vad andra har sagt.

När tidtagaren piper (eller vad den nu gör) är det dags att bestämma vem som vann. Den, som sagt den lägsta siffran, börjar med att presentera sitt ord. (Om flera sagt samma, lägsta, siffra, börjar den som sa ifrågavarande siffra först.) Är ordet godkänt, har han/hon vunnit omgången och får en poäng. Annars går budet vidare till den med den näst lägsta siffran, och så vidare tills någon har ett godkänt ord. Sedan är det dags att hålla utkik efter en ny skylt, och så fortsätter spelet tills någon fått fem poäng, tills man kommit fram till Gävle, eller hur länge man nu vill hålla på.

Om att klaga på servicen

25 september 2008

Såg en insändare i vår lokala blaska igår, vilken klagade på länstrafikens respons på klagomål. Det har varit rätt eländigt häromkring ett tag, med många nya förare (medför ryckiga stopp och starter, dålig tidtabellshållning etc) och läckande bussar (seriöst, det regnar in!). Insändarskribenten hade tydligen gjort vad jag och många andra funderat på, och skrivit till länstrafiken och klagat på saken. Det svar hon fick gick enligt följande mall: ”Tack för dina synpunkter. Vi kommer att ta upp dem med vår partner.” Skribenten tyckte att det hela var riktigt dåligt. Kan man inte få någon att ta ansvar för något, sedan busstrafiken las ut på entreprenad? Och vem är denna mystiska partner?

Jag undrar om det är så enkelt. Att politikerna skyller på tjänstemännen som skyller på utförarna som skyller på politikerna och så vidare ad infinitum, den karusellen har vi sett förut. Att skyffla över ansvaret någon annanstans och gömma sig i byråkratin, det funkar precis lika bra både med entreprenadmodellen och med offentliganställda-modellen.

Fast jag kan inte låta bli att undra hur moderaterna et al menar att saker ska bli bättre när de läggs ut på entreprenad, så länge det är samma bussförare som kör samma gamla bussar och arbetet leds av samma typer som tidigare var trafikledare hos landstinget…

Coulda woulda shoulda

25 september 2008

Massmordet i Finland kunde ha förhindrats, jodå. Det skulle ha förhindrats om den kommissarie, som förhörde Matti Saari, tagit hans vapen ifrån honom. Borde kommissarien gjort det? Kanske. Jag vet inte exakt vilken information han hade tillgång till, eller hur den finska vapenlagen ser ut. Utredning om tjänstefel lär vara igång.

Nä, det är inte lustigt. Inte lustigt alls. Det är inte ens roligt att peka på uppenbara fånigheter i rapporteringen, som t ex löpsedeln ”HAN SKÖT SINA VÄNNER” (när alla artiklar talar om en enstöring som ingen riktigt lärt känna).

Och någonstans i Finland sitter antagligen en kommissarie, belägrad av massmedia, och anklagar sig själv för det som hände. Fy farao. Och alla stackare som förlorat ett barn, ett syskon eller en vän – eller flera.

En boende i Kauhajoki undrar vad hon ska säga till sin femåring, som hon inte helt lyckats skydda från nyhetsbilderna. Vad ska hon säga när han frågar varför? Tja. Hur vore det med sanningen? ”Jag vet inte. Han var dum. Så får man inte göra.”

Om övertalningsdefinitioner

23 september 2008

Maria Edholm Chami argumenterar i SvD att ett fotbollsderby inte längre är någon vidare barnvänlig miljö. Den miljö hon beskriver är mycket riktigt inte särskilt barnvänlig, med supportrar som ”är hotfulla”, skriker att den andra sidan ska dö, och kastar bomber. Men sedan faller Edholm Chami i fällan med övertalningsdefinitioner, och riktigt ordentligt ändå.

Alla dessa handlingar ska sammanfattas med ett ord: våld! Den som inte tycker det har tappat omdömet.

Jag vet inte exakt vad som innefattas i att ”vara hotfull”, men den bild jag får i huvudet handlar mycket om kroppsspråk, minspel och yttranden. Att skrika ”du ska dö!” är däremot väldefinierat. Oacceptabla handlingar förvisso, men våld? Våld är användning av mekanisk kraft mot någon, på ett sätt som skadar och/eller är avsett att tvinga (parafraserat från Wikipedia). Att kasta bomber är helt klart våld. Att ställa sig och skrika är det inte, oavsett vad man skriker.

Alla dessa handlingar kan utmärkt väl sammanfattas i ord av typen ”oacceptabelt!” eller ”ociviliserat!” Problemet med det är, att det hade fått skribenten att låta lite som en moraltant, och det är kanske inte så roligt. Alltså väljer man att kalla alltihop ”våld”. Det förutsätts nämligen att samtliga läsare delar premissen ”våld är alltid oacceptabelt”. Åtminstone föreställer jag mig att det är så det går till.

Problemet med att göra sin egen definition av ordet ”våld” är förstås, att vad skulle kunna hindra supporter-Sven från Svedala att hävda sin definition? ”Nää då, fyrverkerierna är inte alls våld, de bara hör till spelet.” Plus att ordet, om det definieras om för många gånger, till slut förlorar all betydelse utom den känslomässiga. Att säga ”X är inget annat än våld” betyder då till slut bara ”jag anser att X är avskyvärt och borde förbjudas”.

Eller har jag helt enkelt tappat omdömet?