Om ansvar och straff

Bloggaren Nonicoclolasos skriver om den fria viljan (som han anser inte finns) och om konsekvenserna av att säga till människor att de inte har någon fri vilja. Det har visats att folk, som får höra att deras handlingar bestäms enbart av arv och miljö, är mer benägna att fuska. Människor, som tror att viljan är fri, fuskar mindre. Ett fullkomligt rimligt resultat, eftersom avsaknad av fri vilja logiskt medför avsaknad av ansvar för vad man gör. Ökad fuskbenägenhet är alltså en oönskad konsekvens av att utbreda tron på determinism. En önskad konsekvens, enligt Nonicoclolasos, är en human syn på brottslingar. I kommentarerna utvecklar han sin syn på brott och straff: Ingen är i ultimat mening ansvarig för någonting, och straff kan därför inte utmätas som en konsekvens av ansvar. Straff utmäts för att det får önskvärda konsekvenser för samhället i stort: brottslingar försvinner från gatorna, och människor avskräcks från att begå brott.

Jag är definitivt för ”en mer human syn på brottslingar”, åtminstone om man därmed förstår ett slut på denna eländiga demonisering och uppdelning i vi-och-dom. Brottslingar är också människor! Men den tankemodell som Nonicoclolasos står för anser jag är fel väg att gå. Den öppnar nämligen för följande scenario:

En medlem av regeringskansliet har under lång tid förberett ett lagförslag. Förslaget var från början tämligen impopulärt, men nu har det börjat vinna acceptans så smått. Detta är så gott som enbart sagde regeringskanslists förtjänst, och förslaget står och faller med hans trovärdighet. Om förslaget går igenom vid en folkomröstning om två veckor, kommer det att få mycket positiva konsekvenser för samhället. Då inträffar det som inte får hända: kanslisten anklagas för att ha försnillat skattemedel. Det rör sig om hundratusentals kronor. Alla bevis pekar på att han faktiskt är skyldig. Regeringen bestämmer sig för att tysta ner saken. Man fabricerar bevis mot en sekreterare, och anklagar oppositionen för att försöka svärta ner kanslisten och indirekt lagförslaget. Förslaget går igenom med stor marginal, folk avskräcks från att försnilla pengar genom att sekreteraren får ett långt fängelsestraff, kanslisten blir befordrad till en ambassadörsposition i Malaysia där han inte kommer åt att försnilla.

Samhället har blivit betydligt bättre genom dessa åtgärder. Lagförslaget gick ju igenom. Båda Nonicoclolasos’ kriterier för straff är också uppfyllda: avskräckningseffekten samt avlägsnandeeffekten. Trots det har jag svårt att se att regeringens handlande är vidare humant…

Annonser
Explore posts in the same categories: filosofi, politik

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

One Comment på “Om ansvar och straff”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: