Argument – orsak eller verkan?

Argument brukar vanligen ses som orsaker till att inneha en viss åsikt. Varför skulle vi annars debattera? Ju fler och bättre argument, desto troligare att en åhörare bestämmer sig för att byta åsikt, åtminstone i teorin.

Vissa diskussioner fungerar så även i praktiken, till exempel en diskussion om av vem vi ska köpa något till arbetsplatsen eller hemmet. Argumentet ”X:s produkt är billigast” är orsaken till att kanslist Xerxes föredrar X:s produkt, medan reparationsteknikern Ylva föredrar att handla från Y, eftersom deras garanti är mer heltäckande. Ingenjören Zacharias å sin sida, som är den som ska använda attiraljen ifråga, önskar sig Z:s produkt, och anledningen är att den har flest finesser.
Vad är det bästa köpet? En diskussion om detta kommer troligen att hålla sig på en saklig nivå, och det är heller inte antagligt att deltagarna börjar prata förbi varandra. Xerxes, Ylva och Zacharias är nämligen överens om en hel del grundläggande saker. Till att börja med så är de överens om att apparaten faktiskt ska köpas. De är också (förhoppningsvis) överens om att ha arbetsplatsens bästa för ögonen, även om de kanske har lite olika uppfattning om vad arbetsplatsens bästa innebär.

Men det finns diskussioner där de argument, som parterna framför, är konsekvenser av parternas respektive åsikt. Motsatt orsaksförhållande, alltså. För att ta ett aktuellt exempel: röran i Sydossetien. Hur ska vi förhålla oss? Somliga hävdar (här Claes Arvidsson i SvD) att vi bör markera kraftfullt avståndstagande gentemot Ryssland, som ju kränkt Georgiens territoriella integritet. Andra (t ex Rola Brentlin) menar att vi borde ställa oss bakom Rysslands agerande, eftersom de gick in för att skydda ossetierna från det georgiska övervåldet. En diskussion mellan dessa två läger (detta handlar alltså inte om Arvidsson och Brentlin, utan om folk i allmänhet) har alla förutsättningar för att spåra ur. Parterna utgår från samma fakta, men lägger mycket olika tolkningsmallar på dem. En diskussion som håller sig till ”fakta” kommer att innebära att man pratar förbi varandra.

-Ryssland gick in i Georgien! Det får man inte!
-Men de var tvungna! Georgisk militär höll ju på med folkmord.
-Det gjorde de inte alls. Och staters territorium petar man inte på. Ryssland hade ingen rätt att invadera.
-Georgien hade ingen rätt att invadera Sydossetien heller.
-Vadå invadera? Det är ju deras eget land, för ***.

Parterna i en sådan här diskussion kommer aldrig att enas, och aldrig att övertyga varandra. De försöker nämligen att diskutera Sydossetien, medan den punkt där de är oense ligger en bra bit djupare: vem har rätt att komma med ”fredsbevarande trupper”? FN? EU? USA? Ryssland? Georgien? Eller kanske ingen?

Enda räddningen för en sådan debatt är att inse att man diskuterar fel sak, och börja diskutera varför man har den ståndpunkt man har. Ja, förutsatt att avsikten verkligen är att ha ett meningsfullt tankeutbyte, att förstå och bli förstådd. Om syftet är att skapa ”bra teve” eller feta rubriker, är det bättre att höja rösten istället.

Annonser
Explore posts in the same categories: filosofi

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: