Arkiv för augusti 2008

Att hitta på en våldtäkt

30 augusti 2008

Det hävdas ibland att det är fullkomligt otänkbart att en kvinna skulle kunna ljuga, när hon säger att hon blivit våldtagen. Och anledningen? Jo, en våldtagen kvinna har utsatts för en svår kränkning och är mycket upprörd och sårbar. Och i det läget är hon tvungen att vända ut och in på sig själv inför misstroende främlingar (polis etc.). Det är inget som man frivilligt utsätter sig själv för ens för att hämnas, alltså ljuger hon inte.

Men stopp här ett tag. En våldtagen kvinna är upprörd, kränkt och sårbar, av naturliga skäl. Men om hon ljuger, om hon inte har blivit utsatt för någonting? Då handlar det inte om att vända ut och in på sig själv, då handlar det om att trovärdigt kunna spela en roll inför polis, åklagare, läkare och domstol. En helt annan sak! Proceduren är förmodligen inte hälften så jobbig i sådana fall.

Är man intresserad av falska våldtäktsanmälningar, kan man kolla bloggen Genusperspektiv. Där gräver de upp alla de där små notiserna som brukar gå förbi obemärkta, och rapporterar om dem.

Annonser

Ständigt denna sopsortering

28 augusti 2008

Nu är jag faktiskt lite less… Papper och glas och metall och plast och kartong och porslin och tungmetallerna som Gud glömde.  Och alla matförpackningar måste diskas och torkas och vikas och elände. Och så samlar man det i fina små plastbackar från ICA och allt är frid och fröjd. Tills de där dumma backarna ska tömmas. Då samlar man ihop sina (över)fulla backar och ger sig iväg till sophuset, förlåt återvinningsstationen. Där måste alltihop plockas upp igen, förpackning för förpackning och tidning för tidning, för det går ju inte att tömma backarna rakt ner i behållarna, nähä då, insläppshålen är tämligen små. För att hindra ungar från att leta bland soporna? För att få oss att skämmas för att vi slänger så mycket skräp?

Och reklamen. Inte vet jag var de får min adress ifrån, men hyfsat mycket papper blir det. Det mesta går bara att kasta rakt i pappersinsamlingen, men sen har vi då den där reklamen som låtsas vara lite fin. Och exklusiv. Samma skräp som i all annan reklam, men inslagen i en omgång prasslig plastfolie. Så att man måste riva av den där plastfolien och källsortera den också.

Jag vill ha tillbaka mitt sopnedkast! Nog för att jag vet varför sopnedkast är en dålig ide. Men varför måste miljövård göra ont? Vi kunde väl ha ett par, tre sopnedkast i trappuppgången för de vanligaste fraktionerna, och sophus med öppningar värda namnet för resten?

Om possessiva pronomen

27 augusti 2008

I antikens Grekland fanns en filosofisk skola vars anhängare kallades sofister. Deras främsta filosofiska tes var ”vi kan ingenting veta”, och de lär ha försökt belägga detta genom logiska och språkliga paradoxer. Till exempel finns det en anekdot om en sofist som mötte en man med en tik.
-Den där tiken, är det din hund?
-Ja, det stämmer.
-Och är tiken mor?
-Jadå, hon har valpat ett par gånger.
-Då är hunden alltså – din mor?

Possessiva pronomen (och genitivformer) betyder inte alltid detsamma. Ibland kan de uttrycka oinskränkt ägande, som i uttrycket ”min bil”. Det är min bil. Jag äger den, och jag kan göra vad jag vill med den: använda den, hyra ut den, sälja den, vårda den, låta bli att vårda den, förstöra den, ge bort den… Betraktar vi istället ”min hund” blir situationen knepigare. Jag har fortfarande en viss förfoganderätt över hunden, jag kan t ex sälja den om jag vill, men de flesta skulle nog hävda att jag inte har rätt att piska min hund blodig, eller låta den svälta ihjäl. Ett annat intressant exempel är ”mitt rum” för en tonåring som bor i sina föräldrars villa. Föräldrarna har den formella äganderätten, men i praktiken är nyttjanderätt och ansvar för att hålla rent delegerat till tonåringen. Liknande förhållanden gäller ”min lägenhet” för en hyresgäst.

När det handlar om ”min kropp” blir det ännu knepigare. Många hävdar att äganderätten till ”min kropp” är lika oinskränkt som till ”min bil”, och somliga är verkligen konsekventa med detta. De flesta är det inte, om man gräver djupare. Det brukar t ex hävdas att ett outvecklat embryo är en del av kvinnans kropp, och att en gravid kvinna därför har rätt att låta avlägsna denna sin kroppsdel, om hon inte vill ha den. Om någon kom in på vårdcentralen och ville låta avlägna någon annan kroppsdel, säg ett öra, tror jag inte att han/hon skulle få det… Organdonation uppmuntras, men organhandel ses som fruktansvärt fel. Och så vidare. För ytterligare diskussion om äganderätten till våra kroppar, rekommenderas denna utmärkta SvD-artikel.

En annan kategori där stor förvirring råder, gäller immateriella ting. ”Min bok” har två betydelser: dels ”boken som jag har skrivit” – det vill säga själva texten snarare än dess fysiska uppenbarelse som trycksvärta på papper. Dels ”boken som jag äger” – alltså just detta exemplar, ett par hekto papper och trycksvärta ordnade enligt ett mönster som någon annan har copyright på. Denna modell, där någon äger ”mönstret” och någon annan kan äga ”tinget gjort efter detta mönster” fungerar fint, så länge ”tinget” verkligen är materiellt, och det krävs råmaterial och arbete för att skapa ett ”ting” efter ”mönstret”. Hur det kommer att fungera med datafiler – där ”tinget” inte kräver något råmaterial – återstår att se.

OCh så finns det possessiva uttryck som inte uttrycker ägande över huvud taget, utan snarare tillhörighet eller samhörighet. Här finner vi uttryck som ”min arbetsgrupp”, ”min mor” eller ”mitt land”. Det finns till och med uttryck som säger att jag är ägd: ”min herre” eller ”min ägare”, till exempel.

Norm och avvikare

25 augusti 2008

Hur man än försöker, så är det svårt att komma undan USA:s presidentval. Man skulle behöva låsa in sig i en jaktstuga i Medelpads svartaste skogar två år före valet, för att inte få reda på att USA snart skulle kunna ha sin. Första. Svarta. President. Någonsin. Svensk press publicerar massor av kommentarer, först om matchen Obama-Clinton, och nu om McCain-Obama. Häromdagen såg jag deras foton uppställda sida vid sida. Vadå svart? Om McCain tillbringade en eller två timmar till i ett solarium, skulle han och Obama ha exakt samma färgnyans på skinnet!

Barack Obama är inte svart så mycket som icke-vit. ”Vit” råkar vara normen, och det är han mycket bestämt inte. Vad kan han vara då? Ja, svart ligger väl närmast till hands. Visst finns det folk som försöker vara lite mer noggranna i sina definitioner, men de drunkar i allmänna opinionen. Obama är svart.

Fenomenet är tämligen allmänt. Människor grupperas i en huvudgrupp – normen – och en eller flera ”avvikargrupper”. Och de som står mittemellan normgruppen och en avvikargrupp, placeras i avvikargruppen. Bisexuella betraktas gärna som en sorts homosexuella, inte sant? Och i Afrika räknas den som har en svart och en vit förälder som vit…

Ännu en dag på jobbet…

24 augusti 2008

Diverse slösurfande ledde till att jag grävde upp ”The Geekday game” från arkiven på userfriendly.org. Ett halvknasigt tärningsspel. Från början är det tänkt för programmerare, nätverksadministratörer och andra datornördar. Spelet är dock tillräckligt allmänt hållet för att de flesta som gör någon form av tankearbete i en underordnad position kommer att känna igen sig. Ha kul!

Om ansvar och straff

23 augusti 2008

Bloggaren Nonicoclolasos skriver om den fria viljan (som han anser inte finns) och om konsekvenserna av att säga till människor att de inte har någon fri vilja. Det har visats att folk, som får höra att deras handlingar bestäms enbart av arv och miljö, är mer benägna att fuska. Människor, som tror att viljan är fri, fuskar mindre. Ett fullkomligt rimligt resultat, eftersom avsaknad av fri vilja logiskt medför avsaknad av ansvar för vad man gör. Ökad fuskbenägenhet är alltså en oönskad konsekvens av att utbreda tron på determinism. En önskad konsekvens, enligt Nonicoclolasos, är en human syn på brottslingar. I kommentarerna utvecklar han sin syn på brott och straff: Ingen är i ultimat mening ansvarig för någonting, och straff kan därför inte utmätas som en konsekvens av ansvar. Straff utmäts för att det får önskvärda konsekvenser för samhället i stort: brottslingar försvinner från gatorna, och människor avskräcks från att begå brott.

Jag är definitivt för ”en mer human syn på brottslingar”, åtminstone om man därmed förstår ett slut på denna eländiga demonisering och uppdelning i vi-och-dom. Brottslingar är också människor! Men den tankemodell som Nonicoclolasos står för anser jag är fel väg att gå. Den öppnar nämligen för följande scenario:

En medlem av regeringskansliet har under lång tid förberett ett lagförslag. Förslaget var från början tämligen impopulärt, men nu har det börjat vinna acceptans så smått. Detta är så gott som enbart sagde regeringskanslists förtjänst, och förslaget står och faller med hans trovärdighet. Om förslaget går igenom vid en folkomröstning om två veckor, kommer det att få mycket positiva konsekvenser för samhället. Då inträffar det som inte får hända: kanslisten anklagas för att ha försnillat skattemedel. Det rör sig om hundratusentals kronor. Alla bevis pekar på att han faktiskt är skyldig. Regeringen bestämmer sig för att tysta ner saken. Man fabricerar bevis mot en sekreterare, och anklagar oppositionen för att försöka svärta ner kanslisten och indirekt lagförslaget. Förslaget går igenom med stor marginal, folk avskräcks från att försnilla pengar genom att sekreteraren får ett långt fängelsestraff, kanslisten blir befordrad till en ambassadörsposition i Malaysia där han inte kommer åt att försnilla.

Samhället har blivit betydligt bättre genom dessa åtgärder. Lagförslaget gick ju igenom. Båda Nonicoclolasos’ kriterier för straff är också uppfyllda: avskräckningseffekten samt avlägsnandeeffekten. Trots det har jag svårt att se att regeringens handlande är vidare humant…

Det finns mer däruppe

21 augusti 2008

Har ni hört om de där knapparna man trycker på för grön gubbe? Symbolerna är, uppifrån och ned, cirkel, hand som pekar uppåt, stiliserad människa. Och rabaldret har sin grund i att Jan Lund (VD för företaget som tillverkar lådorna) sagt till Aftonbladet att handen som pekar uppåt symboliserar att människans väg till himlen enbart går genom Jesus. Varpå en typ vid namn Andreas Pettersson JO-anmälde myndigheterna som köper in lådorna ”för spridande av religiösa budskap”.

Tjaha, ja. Vill man tolka symbolerna religiöst så kan man naturligtvis. Kenneth Österlin som designade symbolföljden säger till SvD att han inte hade någon sådan baktanke. Och om symbolerna nu är religiösa, så vete sjutton om det verkligen är kristendom som avses. Handen pekar ju inte på ett kors, ett moln, en ängel eller någon annan vedertagen kristen symbol – utan på en cirkel! Är det kanske soldyrkan som grön-gubbe-knapparna propagerar för?