Arkiv för juli 2008

Semesterdags!

11 juli 2008

Utan titel kommer troligen inte att uppdateras vidare förrän den 18:e augusti. Ha en skön sommar, det tänker jag ha!

Antropocentrism i fysiken!

11 juli 2008

Det är inte lätt att tala värdeneutralt. Inte ens inom så ”objektiva” områden som de naturvetenskapliga. Jag har just blivit medveten om en fullkomligt gräslig antropocentrisk praxis angående övergången mellan fast och flytande fas. För material som har denna övergång lägre än vid 20 grader, talar vi om fryspunkt. Men om den råkar ligga högre än tjugo grader, talar vi om smältpunkt! Och denna kränkande diskriminering beror enbart på att den priviligierade gruppen (människorna) råkar leva sina liv i denna temperatur. I själva verket är detta en mycket ovanlig temperatur i universum, som domineras av -270 grader med enstaka hot spots på tusentals grader.

Något måste göras! Upp till kamp! Vad gör regeringen?

Var finns lärarna?

10 juli 2008

Miljöpartiets Maria Wetterstrand kräver att alla i Sverige ska kunna få undervisning på sitt modersmål. Ja, åtminstone i engelska och matematik, om det finns fler än fem elever. Och det kan säkert vara sant att man lär sig bättre på sitt eget språk, men hur ska det gå till i praktiken? Arabiska eller finska är en sak. Men hur ska det fungera om de enda vuxna i Sverige som talar språket ifråga är barnens föräldrar, och dessa är analfabeter? Det kanske inte finns något skriftspråk alls?

Även i mindre extrema fall kan det vara besvärligt att få fram lärare till en sådan här satsning. Om vi lyfter blicken bortom Rinkeby, Angered och Rosengård, kommer det för de flesta kommuner att handla om en lärare som behövs i kanske fyra år, sedan behövs han/hon inte längre. Sedan behöver man plötsligt en lärare på något annat halvovanligt språk, och var ska man få tag i det? Hur många i Sverige talar, säg, tagalog? Hur många av dem är behöriga lärare? För det var ju det lilla kruxet också, det tar en fyra-fem år att ta examen från lärarhögskolan. Eller ska vi få redan existerande matematiklärare att uppgradera sin kompetens till andra språk? På vilket sätt är invandrarbarn hjälpta av att deras mattelärare försöker undervisa på ett språk läraren själv behärskar dåligt? Och ska de här engelska-och-matte-på-farsi-lärarna tillbringa sitt yrkesliv med att flytta vart tredje år eller så, efter var det råkar finnas iranska invandrarbarn på högstadiet?

En annan vinkel på saken är naturligtvis denna: i hur många länder, utöver Sverige, skulle staten kostnadsfritt ordna undervisning på svenska för svenskspråkiga familjer? Jag kan på rak arm bara komma på ett. Finland.

Trevärd logik

9 juli 2008

Klassisk aristotelisk logik arbetar som bekant bara med två sanningsvärden. Sant eller falskt. Ja eller nej. Jag läste för lite sedan att Aymarafolket istället tänker i tre sanningsvärden: ja, inasa, nej. ”Inasa” tycks kunna översättas antingen ”både ja och nej” eller ”varken ja eller nej” beroende på kontext. Den ursprungliga bloggaren påstod att detta skulle vara unikt för Aymara, men det kan jag inte hålla med om. Även i vår kultur händer det ju att svaret på en fråga blir ”varken ja eller nej”. Vanligen beror det på att den som frågar och den som svarar har olika perception av världen. Vårt talsystem är också tripartit: positivt, noll, negativt. ”Noll” skulle vara en bra representation av ”inasa”. Den kan anses vara både positiv och negativ, eller också anses varken positiv eller negativ, beroende på sammanhanget. Jag tror dock aldrig att vi får se en boolesk algebra med ”-1, 0, 1” för ”falskt, inasa, sant”. Matematiska frågor är för väldefinierade för att ha utrymme för olika världsbilder, och det är i dessa ”felställda” frågor jag ser en möjlighet att svara ”inasa”. Men det vore helt klart intressant att få veta mer om hur Aymara använder ordet!

En annan trevärd logik utgörs av ”ja, okänt, nej”. Det är tveksamt om den kan anses vara riktigt trevärd, eftersom ”okänt” innebär ”antingen ja eller nej, men vi vet inte vilket”. Den här logiken är snarare en utvidgning av tvåvärd logik från en värld där man vet allt, till en värld där inte alla sanningar är kända. Den har uppenbara tillämpningar på praktiska problem, och har en egen boolesk algebra utvecklad. Beskrivs i denna engelska Wikipediaartikel. En riktigt söt variant på samma tema finns här: ”Ja, nej, filenotfound”.

Environment goes bananas

8 juli 2008

En driftig entreprenör här i trakten hade tänkt sig att bygga en vindkraftpark. Och vad händer, jo, grannarna till den tilltänkta parken gjorde som Don Quijote: upp till kamp mot väderkvarnarna! De förstör utsikten och gör en massa oljud.

Borta i USA har de hittat på en ny term för dethär. Det räcker inte med NIMBY längre, nu är det BANANA som gäller. Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anything, ingenting får byggas i närheten av någonting annat. Och i så fall har vi problem. Många talar om att vi måste minska vårt beroende av fossila bränslen, men det kommer att kosta, och inte bara pengar. Vi kommer helt enkelt att bli tvungna att bo i närheten av vindkraftverk. Professor i fysik David MacKay vid Cambridges universitet har räknat på hur mycket vind-, sol- och vågkraft som krävs för att försörja Storbritannien med energi. Den mest radikala av hans planer, plan G (som i Greenpeace), använder inget annat. Hela landet måste täckas med vindsnurror, och varenda sjö måste fungera som energilagring: vatten pumpas upp när det blåser, och släpps ut för att ge energi under vindstilla dagar. Trots det måste 14% av energin tas från utlandet.

Sverige har ett något bättre läge tack vare vattenkraften. Och visst kan vi odla mer energiskog. Om vi minskar på arealen för ”riktig” skog. Och visst kan vi bygga solpaneler, men vad är poängen med storskalig solenergi på våra breddgrader?

Nej, jag tror inte att det är dags att pensionera kärnkraften ännu.

Om trygghet

7 juli 2008

Jag bor i ett litet samhälle en bit utanför den Stora Staden. Ett sånt där ställe som har svårt att bestämma sig för om det är ett eget samhälle som råkar ligga på pendlingsavstånd till den Stora Staden, eller om det är en förort. Jag trivs. Man har alla landsbygdens fördelar med lugnt och skönt, inte så mycket bus (utöver mopeder utan ljuddämpare och annat lika harmlöst), nära till skogen… och dessutom kan jag jobba i den Stora Staden med något kvalificerat och bra betalt.

Ja, det vill säga, jag tycker att det är lugnt och skönt. En del av det vithåriga rollatorgardet tycker att det är förskräckligt. Man vågar ju inte gå ut på kvällarna för risken att bli nedslagen! Tidigare har jag ställt mig helt oförstående till den här inställningen, men  nu tror jag att jag har räknat ut hur det hänger ihop. Vi jämför med olika saker. Jag jämför med samhället jag växte upp i (mycket likt stället jag bor nu) och med den betongförort jag bodde i ett tag (där kan man tala om hotfull stämning!). De jämför med sin uppväxtmiljö. Och de växte troligen upp i en by eller en mindre stad, envånings trähus och dammiga gator, cyklar, tåg och en och annan puttrande bil, alla kände alla och alla visste sin plats…

Och det sorgliga är, att när jag nått den åldern kommer jag troligen att vara likadan. Jag kommer att längta efter min välbekanta miljö med fyravånings lägenhetshus, farthinder i form av stora blomkrukor på gatorna, bilar och bussar, ett litet mysigt centrum med en tjugo butiker… Och jag kommer inte alls att förstå mig på samhället så som det kommer att se ut då. Och jag kommer att känna mig otrygg.

Om mat

4 juli 2008

Jag läste en notis i lokalblaskan för lite sedan, där det nämndes i förbigående att de flesta svenska familjer äter inte särskilt varierat. Man har ett dussintal rätter som man växlar emellan. Min fundering är: hur många olika maträtter finns det egentligen? Inte så många, enligt mitt sätt att se.

  • Soppa
  • Stuvning
  • Gryta
  • Gratäng
  • Stekta saker
  • Kokta saker
  • Pyttipanna/wok
  • Sallad
  • Pizza/paj/pirog
  • Smörgåsar

Tja, ok, man kan variera vad man stoppar i dem och hur man kryddar…