Om naturen

Min arbetsplats ligger precis intill ett skogsområde. Det är mycket idylliskt med blandskog och smultron, och breda fina gångvägar med belysning. Fantastiskt vackert att titta på, och man blir så lugn och glad och harmonisk…

Men häromdagen gjorde jag misstaget att ta med mig lunchlådan ut i terrängen. Så fort man lämnar vägen så blir det svårt att gå. Högt gräs i tuvor som kittlas på låret och säkert vimlar av fästingar. Stenar och lömska hålor att vricka fötterna på. Onda små fingertjocka stubbar sedan kommunen röjde sly förra året sticker upp här och var att snubbla på. Här får man minsann se upp var man sätter fötterna!

Jaha, var ska jag sätta mig nu då? På en sten? Helt okej – i kanske tio minuter. Sedan känner jag plötsligt hur rumpan blivit totalt bortdomnad. Vilken vekling man är egentligen som inte kan sitta utan kuddar… Men därborta, där finns en solig fläck med gräs? Aj, här var ju vått! Jamen där då? Hm, den här fläcken kan duga. Om man ägnar en minut eller så åt att rensa undan alla grenar och kottar först.

Sedan äter man sin lilla lunchlåda och dricker ur sin lilla flaska och konstaterar att naturen är bäst på DVD. Och sedan går man tillbaka till kontoret och hoppas att man inte har alltför många insekter kravlande under kläderna.

Och sensmoralen av denna lilla historia är: Det finns en anledning till att naturfolk vanligen inte förblir naturfolk efter att ha kommit i kontakt med civilisationen. Försök äta lunch ute i skogen, så märker ni själva! Är ni ännu modigare än jag så kan ni även lämna matlådan hemma.

Annonser
Explore posts in the same categories: blandat

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Om naturen”

  1. Maria Says:

    Mycket intressant! Jag har länkat till ditt inlägg, hoppas att du tycker att det är okej! 🙂

  2. tetris4 Says:

    Självklart! Inser efter att ha läst ditt inlägg att det finns mer än en anledning att naturfolk inte förblir naturfolk. Jag vill dock hålla fast min huvudståndpunkt: i en ideal värld där en nyupptäckt indianstam får fritt val mellan regnskog och civilisation, kommer en hel del av stammens medlemmar att välja civilisationen eftersom det är bekvämare så.

  3. Marina Says:

    Haha du är rolig, jag antar att en del skulle se dig som handikappad – beroende av stolar, kuddar och sånt. Myror är ju goda och näringsrika, om du råkade tugga i dig några.

  4. Maria Says:

    Jag vill gärna tipsa dig om en spännande bok som heter ”Into the Wild” av Kenneth Good. Den handlar om Yanomamëfolket i Amazonas, och beskriver dels en antropologs möte med en Yanomamëstam, dels en yanomamëflickas första möte med ”den moderna” världen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: