Arkiv för juni 2008

Om att strejka

30 juni 2008

Det är lätt att inse vad en strejk har för funktion i den förenklade ekonomiska modell där allt har en prislapp. Företagsägaren och de anställda är inte överens om priset för de anställdas tid och ansträngningar. De anställda bestämmer sig för att inte sälja sitt arbete såvida de inte får mer betalt, och lägger ner arbetet. I en totalt fri marknad kan företagsägaren nu försöka hitta andra arbetare som går med på hans pris, men det är inte säkert att det finns några. Arbetet kanske kräver specialkunskaper, eller det kanske inte finns någon som är intresserad. Arbetet i företaget stannar alltså av, och företaget slutar framställa produkter. Företagsägaren har inget han kan sälja till sina kunder, och gör ingen vinst. Till slut går han med på att betala mer till sina anställda, en liten vinst är ju bättre än ingen vinst alls. Och kunderna då? Ja, eftersom vi rör oss i läroboken till Ekonomi A på gymnasienivå, så antas de handla från andra företag under tiden strejken varar. I ekonomiböckerna finns det alltid konkurrenter att gå till. Den önskade effekten av en strejk är alltså att företagsägaren förlorar pengar, att företagsägarens konkurrenter får pengar, och att kunderna inte påverkas.

Problemet är att vi rör oss inte på en fri marknad. En manifestation av det är att företagsägaren inte får lov att ta in ny personal, om hans anställda går ut i strejk. En annan är att det inte alltid finns alternativ. Den kommande bussförarstrejken kommer att ställa till det för tusentals pendlare som inte har möjlighet att åka bil. Här är den önskade effekten snarare att bussförarna strejkar, det blir kaos i transportsystemet, folk blir förbaskade på de snåla arbetsgivarna som inte ger bussförarna ordentligt betalt, arbetsgivarna känner pressen och ger bussförarna högre lön. Samma sympatieffekt spelade man på vid sjuksköterskestrejken tidigare i år, liksom vid de flesta av Kommunals strejker. Det är ett lurigt psykologiskt spel det där. Om man inte ser upp, blir nämligen effekten att folk blir förbaskade på de giriga bussförarna som bara ska ha mer, och som ställer till det så att jag får svårt att ta mig till jobbet!

Generellt anses det inte vackert att medvetet drabba tredje man på det här viset. Båda sidor försöker förstås få det till att det är den andra sidan som inte tar sitt ansvar, och därigenom strandsätter Sveriges alla bussresenärer. Man kan naturligtvis resonera att hela Sveriges befolkning är arbetsgivare för alla som arbetar inom stat, landsting och kommun, men eftersom de flesta av oss saknar möjlighet att påverka bussförarnas löner, är resonemanget nonsens.

Nej, strejkvapnet passar bäst på en fri marknad. Tyvärr känner jag inte till något bättre sätt för anställda att tvinga sina arbetsgivare. Och oavsett vad jag tycker om saken, kommer det att bli trafikkaos imorgon.

Annonser

SvD minns EM

28 juni 2008

Tänka sig. Här har vi höjdpunkterna från EM. Och finalen som inte är förrän i morgon kväll…

Godis åt antifeministerna

27 juni 2008

”Killar är fetare men de bryr sig inte”, skriver Anna Larsson i en för övrigt läsvärd kolumn i SvD. Bakom påståendet ligger en WHO-undersökning, där det framgår att bland svenska femtonåriga tjejer är 9% överviktiga, mot 15% hos killarna. 48% av tjejerna anser själva att de är överviktiga. Något är uppenbarligen snett här, och jag håller med Larsson om att det knappast bara är mammornas fel. Men att killarna inte skulle bry sig? Enligt samma WHO-undersökning anser 23% av svenska femtonåriga killar att de är för tjocka! Även hos dem är alltså kroppsuppfattningen skev åt anorexiahållet. Läget är mycket värre för flickorna, men att killar inte skulle bry sig är ett faktafel av precis den typ som triggar de antifeministiska reflexerna. Hos båda könen ser vi ju att fler anser att de är överviktiga, än de som faktiskt är överviktiga. Mums… godis!

Jag är själv ingen större vän av fortsatt feministisk kamp (anser att de viktiga segrarna redan är vunna i Sverige, och att vi har viktigare saker att ta tag i), men på området kroppsuppfattning finns uppenbarligen ett och annat att göra. Så… synd på en så ovanligt välunderbyggd kolumn att den där lilla generaliseringen slank med. Och framtida du-duger-som-du-är-satsningar kunde gärna få vara öppna för alla, även om fokusgruppen är unga tjejer. (Uppdatering: Precis som den jag länkar till… insåg för sent att det kunde misstolkas, sorry!)

Regler är till för att följas!

26 juni 2008

Ylva Johansson (s) har fått skatteavdrag beviljat för hushållsnära tjänster, skriver DN. Själv säger hon till SvD att jodå, hon tycker det är orättvist att personer som hon får skattesubventioner. Men hon följer bara de regler som gäller.

Ja, regler är ju som bekant till för att följas. ”Lagar och regler gäller ju också för mig, även om jag tycker att de är fel” säger bloggaren Svensson. Jajamensan. Och hade Johansson bott i Sydafrika på 80-talet hade hon säkert haft ett par svarta pigor till underpris. Sådana var ju reglerna. Får akta mig här, så jag inte åker dit på Godwins lag… men oj, vad det kliar i fingrarna!

Nå. Jämförelser med Nazityskland skulle skjuta bredvid målet i detta fall, eftersom det var belagt med dödsstraff att inte ange judar med flera. Såvitt jag vet är det inte dödsstraff på att avstå från skatteavdrag. Såvitt jag vet är det över huvud taget inte straffbart att avstå. Lagarna och reglerna säger inget om att man måste, i detta fall. De säger att man får. Och om lagen säger att jag får, men min egen moral säger att det är fel, har jag över huvud taget en moralisk konflikt att ta ställning till? Om lagen säger att jag måste göra något jag inte vill, då har jag problem. Men vem tvingar en djurrättsaktivist att äta kött? Vem tvingar en pingstvän att ha sex före äktenskapet? Vem tvingar Ylva Johansson att göra ett pigavdrag?

Eller ska vi tolka om lagboken så att allt som är tillåtet plötsligt också är påbjudet? Hjälp! Jag som inte har skaffat hund än. Och det är tillåtet enligt reglerna, alltså måste man ha det. Bäst att sno sig till en kennel på väg hem från jobbet.

Om diagnoser

25 juni 2008

Nu har det dykt upp ännu en diagnos som folk kan ha: dyskalkyli, tidigare känt som ”dåligt siffersinne” eller liknande. Douglas Granlöf säger till SvD:

– Under hela min skoltid har jag fått höra att jag är lat och dum i huvudet för att jag inte klarade matten. Om jag bara jobbade på litet bättre skulle det ordna sig. Men nu fick jag veta att jag tydligen också är hjärnskadad och där gick gränsen.

Douglas hoppade av gymnasiet. Sådär ett år senare fick han diagnosen dyskalkyli:

– Det var fantastiskt att få veta, att äntligen få en förklaring, säger han om att få diagnosen som ställdes så sent som i julas.
– Viktigast var att jag fick någon slags befrielse från alla anklagelser och skuldkänslor genom åren. Jag var inte lat, jag var inte dum i huvudet. Jag hade inte mig själv att skylla.

Jag tycker det är intressant hur olika förklaringsmodeller kan ge så olika reaktioner. ”Dum i huvudet”, ”hjärnskadad” och ”dyskalkyliker” betyder ju (här) sakligt sett samma sak: Douglas har betydligt svårare för matte än vad de flesta har. Men medan han upplever diagnosen dyskalkyli som en lättnad, blir han rejält upprörd över att kallas hjärnskadad eller dum i huvudet. Trots att dyskalkyli sägs bero på en annorlunda konstruerad hjärna. Och avvikande hjärnkonstruktioner som medför avsevärda svårigheter för individen brukar kallas för hjärnskador…

Förklaringen ligger förstås i ordens känslomässiga associationer. Den som är lat, dum i huvudet eller hjärnskadad ses ofta som lite mindre värd. Den som är dyskalkyliker är precis lika mycket värd som vem som helst, han har bara svårt för att räkna. Trist bara att det ska behöva uppfinnas en diagnos för att vi människor ska begripa det.

En annan intressant sak att notera är vad som räknas som handikapp i olika kulturer. På medeltiden i Sverige hade ingen människa hört talas om vare sig dyslexi, dyskalkyli eller ADHD. Det var helt enkelt inget problem att ha svårt med bokstäver, siffror eller sitta stilla. Däremot räknades det som handikapp att vara vänsterhänt. Alla människor jobbade ju med händerna, och för vänsterhänta passade inte de vanliga verktygen och handgreppen, och allt blev besvärligt.

Fluff

24 juni 2008

Jag håller på och förbereder en presentation för jobbet, och fick de första kommentarerna från chefen idag. Hon tyckte att jag uttryckte mig alldeles för kortfattat i introduktionen. Jag måste absolut lägga in en massa fluff om mål och visioner och varför vår lösning är så alldeles ovanligt storslagen…

Hjälp. Som om någon orkar läsa allt det där. Folk är knappast intresserade av att höra vilka fina visioner vi har. De vill ha sammanfattningar av vad vi gör, samt tekniska detaljer. Fluff gör det bara svårare att hitta i texten.

Jaja. Det blir väl en äckligt överlastad presentation, som vanligt.

Det sanna och det sköna

23 juni 2008

”Det sanna måste vara skönare än sin motsats”, skriver Anders Pilz i Signum. Och jag studsar till. Skönhet, det måste vara det mest subjektiva som finns, medan sanning är sanning oavsett vad man råkar tycka. Åtminstone för katoliker (som Pilz) och matematiker (som jag själv). Hur kan de ha med varandra att göra?

Anders Pilz är inte den förste att koppla samman sanning och skönhet. De är två av de tre ting som kallas Det eviga i Esaias Tegners dikt med samma namn. Men, intressant nog är det inte bara kristna som gillar att påstå att det sanna är skönt, det gäller matematiker också. Man talar om ”eleganta” lösningar på problem. Och jag upplevde själv under min studietid hur övningstal ibland liksom ”gick ut”. Som när man lägger en pusselbit på rätt ställe. Det bara måste vara rätt, allting stämmer alldeles perfekt… och man kollade i facit, och lösningen var lika sann som den var vacker.

Ärlighet kan ibland ge skönhet åt handlingar. Visst är det vackert att se älskande par sitta och kuttra på en bänk: ”du är det bästa som finns i hela världen och du är så smart och så snygg och jag skulle göra allt för dig!” Och visst är det direkt äckligt med folk som uppvaktar sin chef på motsvarande vis, inte för att de menar det utan för att skaffa sig fördelar?

Jag tror att skönheten hos det sanna ligger i, att det som är sant är fritt från motsägelser. Det finns inga dissonanser som ligger och skaver någonstans under ytan, utan allt är vad det synes vara. Det är harmoniskt. Och harmonier tycker vi människor om.