Attitydundersökningar

Det är knepigt det där med attitydundersökningar. Den hävdvunna metoden att få reda på vad folk tycker är att be dem fylla i enkäter. Men inte ens med anonyma undersökningar kan man anta att alla svar är sanningsenliga, och när det handlar om intervjuer blir situationen ännu värre. Inte alla skulle medge inför en vilt främmande person att de gillar att lyssna på dansband, att de tycker att kvinnor borde vara hemmafruar eller att de inte borstat tänderna på tre dagar!

Så vad gör man? Somliga saker går hyfsat lätt att komma åt. När det gäller vilken musik folk gillar, t ex, är det bara att studera försäljningen av skivor, låtfiler och konsertbiljetter. Ett annat knep är att fråga ”känner du någon som (är allmänt pinsam)”. Idén är att det är lättare att svara ärligt när det inte gäller en själv, vilket för all del är sant. Men trots det är det plötsligt förskräckligt mycket svårare att dra vettiga slutsatser av materialet. Jag citerar Scott Adams:

Igårkväll såg jag några idioter på TV som diskuterade resultatet av en attitydundersökning. När amerikaner blev tillfrågade om de skulle kunna rösta på en svart amerikan i ett presidentval, svarade mer än nio av tio ja. Men när de blev tillfrågade om de kände någon som inte skulle rösta på en svart, svarade mer än hälften att de känner en sådan person.

En slutsats man kan dra från de här svaren, och den slutsatsen som idioterna på TV drog, är att folk är smygrasister. De säger till intervjuundersökarna att de inte är bigotta, men i valbåset är de det.

Den andra slutsatsen kallar jag matematik. Tag tio vänner varav bara en är rasist. Då är det sant att nittio procent inte är rasister, men alla känner någon som är det – och det är samma enda kille.

(min översättning)
Hoppsan! Så bra fungerar alltså ”känner du någon som”-frågan. Kanske dags att hitta på något annat? Ett knep, som troligen redan är i omlopp en del, dök upp i min gymnasiemattebok som ett statistikproblem. Varje fråga kopplas till en oskyldig fråga av typen ”Är du född på första halvan av året?”. En fråga som genomsnittligt hälften av befolkningen skulle svara ja på, som inte är pinsam på något sätt, och där intervjuaren inte kan se på den som intervjuas vad svaret är för just den här personen. För varje fråga får alltså den som intervjuas ett kort med två frågor, där den ena är intressant och den andra oskyldig. Den som intervjuas slår tärning, utan att visa intervjuaren resultatet. Slår han jämnt svarar han på den första frågan, slår han udda besvarar han den andra frågan. När man har samlat in tillräckligt många svar från tillräckligt många personer, är det en smal sak (gymnasiematte!) att separera svaren på de intressanta frågorna från svaren på de oskyldiga frågorna.

Annonser
Explore posts in the same categories: matematik, psykologi

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: