Om magi

”Magi” är ett sådant där luddigt och odefinierat ord. Det kan syfta på en stark närvaro i nuet och en känsla av att situationen är något speciellt – ”en magisk kväll”. Det kan syfta på trixande, fingerfärdighet och kluriga tekniker – sådant där som Joe Labero håller på med. Och så finns det förstås magin i sagor och fantasyromaner. Ni vet, ädla-magiker-med-långt-vitt-skägg och mystiska krafter som inte alla har och så vidare.

Vad är egentligen magi? Även om vi begränsar oss till magin inom vad som löst kan kallas ”fantasy”, finns det många olika modeller. Vanligast är att det handlar om någon sorts ”kraft” som individen besitter, och som måste ”tränas” för att kunna användas till något vettigt. Ett sekundärt upplägg är att det handlar om kontakt med en gud eller ande av något slag, som ger bönesvar i utbyte mot lydnad. Jag kan inte påminna mig att jag har mött det upplägget i romaner, men det är ganska vanligt i rollspel. Den viktigaste karaktäristikan hos magi tycks dock vara att inte alla har förmågan. Det kan vara alla inom en ras, men i så fall är rasen ifråga sällsynt. Ett alternativt upplägg är att alla kan lära sig med rätt träning, men att samhället är så uppbyggt att inte alla får träning.

Det tycks också vara väsentligt att ingen vet riktigt hur magin verkar. (Vilket påminner mig om Clarkes tredje lag.) Förståelsenivån ligger för det mesta på om-så-nivån: om jag gör såhär, kommer dethär att inträffa. Möjligen finns det något luddigt resonemang om livskraft eller något liknande, i stil med: ”när man slår på datorn så far det en massa elektrisk ström genom ledningarna, och sedan startar programmet”. Men motsvarigheten till ett kretskort för magiska formler har jag inte sett till. För det vore ju inte magi. Det vore ju vetenskap. Tillbaka till Clarke!

Om man kunde förstå magi, vore den fortfarande magi då? Om det visade sig att en liten grupp människor i Långtbortistan eller på en liten stillahavsö eller nåt hade en ”magisk” kraft, säg att de kunde få vatten att börja koka och metallföremål att börja glöda, bara genom att tänka på det? Och anta vidare att läkare och neuropsykiater och fysiker upptäckte att dessa människor har ett organ som sänder ut mikrovågor, och man kopplade det till en genmutation för tretusen år sedan som ärvs recessivt? Då skulle det inte vara magi längre. Det skulle fortfarande vara totalt fantastiskt (och en superdemonstration av evolution!) men magi? Nää…

Magi är en känsla. Jag misstänker att den är nära släkt med religiösa känslor. För de har så mycket gemensamt: känslan av att allt hör ihop, känslan av att det handlar om något unikt, speciellt, utvalt, ovanligt, samt att det inte får vara på minsta sätt begripligt för vårt analytiska förnuft.

Inte konstigt att religion och magi historiskt har hört så nära samman.

Annonser
Explore posts in the same categories: filosofi

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

3 kommentarer på “Om magi”

  1. Odelberg Says:

    Om Gud skapade världen och detta ska vara en vetenskaplig teori (intelligent design) så måste Gud förklaras vetenskapligt, inte sant? Eller i alla fall ha en naturlig existens, vilket han per definition inte har. Han är alltså magi i en teori som därmed inte är vetenskaplig.

  2. tetris4 Says:

    Intressant anledning! Den hake jag själv kommit på är att kreationism inte kan falsifieras. Hur verkligheten än ser ut, kan man alltid påstå att ”åh, men Skaparen ville ha det så”. Följaktligen är det inte vetenskap.

  3. yellowgrey Says:

    Intressant! Magi, för mig personligen är det att – tro på – individuella oförklariga händelser. För – mina – magiska skeenden kan jag aldrig bevisa till någon annan dvs. om det inte finns liknande upplevelser så att det t.o.m skrivs en bok om det.

    Att bli överbevisad sker genom egna – faktiska – upplevelser, aldrig från någon som säger sig ha upplevt Guds närvaro, Taos helhet, Buddha’s ord, Magiker’s resor till annorlunda världar etc. etc. Jag glömde säkert något här nu men gör inget.

    Ja, magi är en känsla, där ingår intuitionen som ett verktyg. Den aningen att ‘se bakom hörnet’ är en känsla, stark nog för att vika av från sin vanliga promenadslinga.

    Jag förstår inte magin fortfarande och tjusas varje gång det magiska inträffar i mitt liv. Alla magiska händelser eller utföranden har sin grund i det unika, det särpräglade jaget. Därför verkar magin olika för alla människor.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: