Fri vilja

Hjärnscanning blir bara mer och mer avancerad. Nu påstår en grupp forskare att de kan se en persons beslut på scannern, hela sju sekunder innan personen själv är medveten om sitt beslut!

En dödsstöt för teorin om den fria viljan? Det kan tolkas så: vi har egentligen ingen fri vilja utan är slavar under våra hjärnor. Men jag undrar om inte den tolkningen gör sig skyldig till ett felaktigt tertium non datur. Verkligheten är knappast så begränsad att vi antingen

  1. är medvetna varelser med en medveten fri vilja, eller
  2. är ytterst komplicerade automater vilkas beteende i princip kunde beräknas i förväg.

Till att börja med: hur fri är vår fria vilja, ens i ett klassiskt perspektiv? Vi har väl alla hört talas om rökaren, vindrickaren eller arbetsnarkomanen som envist hävdar att han kan sluta när han vill, han bara vill inte? Vad vi vill är också i hög grad påverkat av vilka möjligheter vi kan se – det är lite svårt att medvetet arbeta för en lösning som man inte är medveten om att den existerar! Vilka vägar vi ser beror i sin tur mycket på våra tidigare erfarenheter. Och så vidare.

För att kritisera förslag nr. 2 ovan skulle jag vilja framhålla att det enda som, ens i princip, kan beräknas i förväg är statistiska sannolikheter. Ju större urval, desto större säkerhet, därav kommer att banan för en kastad boll kan beräknas med minst lika stor noggrannhet som den kan mätas. Men när det handlar om beslutsfattande, har vi att göra med enskilda signalmolekylers beteende i hjärnan, och osäkerheten blir genast betydande.

Ok. Vi har alltså modifierat våra två förslag till följande:

  1. Vi är delvis medvetna varelser med en egen vilja, som i viss mån är underkastad yttre omständigheter.
  2. Vi är komplexa system som styrs av slumpen.

Bägge dessa förslag är svåra att motbevisa. Vilket system som helst kan i princip anses slumpmässigt: sätt bara sannolikheter på möjliga utfall så att dessa motsvarar den faktiska frekvensen av utfall! Förslag 1 är så fullt av diffusa ord (”delvis”, ”i viss mån”) att det blir svårt att bemöta av den anledningen.

Går man tillbaka till forskarnas rapport, är det som främst slår mig dock inte något av ovanstående. Det är den enkla slutsatsen att vi tycks fatta våra beslut undermedvetet, och sedan bli medvetna om dem och rationalisera dem! Denna efterrationalisering finns det studier som beskriver – orkar inte länka något specifikt nu – och det stämmer också med min egen erfarenhet.

Men att påstå att vi inte har något val, att alla våra beslut fattas oberoende av oss själva, bara för att det visar sig att de flesta beslut tas i det undermedvetna? Det är nog ändå att sträcka det hela lite för långt. Mitt undermedvetna är väl också en del av mig?

Annonser
Explore posts in the same categories: filosofi, psykologi

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “Fri vilja”

  1. Odelberg Says:

    ”Men när det handlar om beslutsfattande, har vi att göra med enskilda signalmolekylers beteende i hjärnan, och osäkerheten blir genast betydande.”

    Varför kan människan inte längre vara deterministiskt? Att vi inte kan beräkna vad som händer i hjärnan (utan bara titta på sannolikheten) betyder ju inte att det inte går över huvud taget.

    Vidare ifrågasätter jag dessa forskare. Många beslut fattas ju på mindre än sju sekunder. Det innebär också att medvetandet många gånger inte styr det undermedvetna ( i alla fall inte de 7 sekunderna). Det innebär att under de sju sista sekunderna innan ett beslut är vi helt isolerade ifrån information.

  2. tetris4 Says:

    Jag talar om kvantmekanisk osäkerhet, något som dels manifesteras i Heisenbergs osäkerhetsrelation (det är omöjligt att samtidigt exakt känna till en partikels läge och samma partikels hastighet) och dels i överlagrade vågfunktioner, t ex Schrödingers katt. Enligt kvantmekaniken så är en partikel en ”överlagring” av alla sina möjliga tillstånd, viktat med sannolikheten för dessa tillstånd. Först då man observerar partikeln, kollapsar vågfunktionen till något bestämt tillstånd.
    Teorin beskriver på ett bra sätt hur verkligheten ter sig. Men i princip har Odelberg givetvis rätt: det kan tänkas att kvantmekaniken efterträds av en annan, deterministisk mekanik.
    Angående de sju sekunderna före ett beslut: kan man inte tänka sig att vi inte får någon ny information under dessa sju sekunder, snarare än att vi inte får någon information alls?

  3. Odelberg Says:

    Jag har inte läst någon fysik sedan högstadiet så det här med kvantfysik är jag lite osäker på. Men en filosofisk tanke slår mig och som jag tror är viktigt i sammanhanget. Om man inte kan observera partikeln utan att störa dess tillstånd kan man inte heller få kunskap om hur den beter sig. Den kan mycket väl ha en orsak.

  4. tetris4 Says:

    Menar du att partikeln kan ha en orsak till hur den beter sig? Eller att det kan finnas en orsak till att man inte kan få exakt kunskap om hur en partikel beter sig?

  5. Odelberg Says:

    Om jag förstår dig rätt kan man inte observera en partikel utan att störa dess tillstånd. Då kan man följaktligen inte observera dess orsak eller om den ens har någon, inte sant? Är det inte då mest troligt att den också är deterministisk?

  6. tetris4 Says:

    Man kan aldrig observera en orsak. Strikt talat kan man endast observera att ett visst fenomen (eller tillstånd) alltid följs av ett annat fenomen (eller tillstånd). ”Orsak och verkan” är en tankemässig abstraktion som följer ur detta.
    Det knepiga med orsaker inom kvantmekanik är att ett visst tillstånd kan följas av flera olika tillstånd. Dessa har då en viss fix sannolikhet, säg att tillstånd A i 50% av fallen följs av tillstånd B1, och i 50% av fallen av tillstånd B2. Vad är orsaken till att en viss partikel i tillstånd A ”väljer” tillstånd B1, medan en annan ”väljer” B2? Vi talar alltså om fullt identiska partiklar.
    Detta betyder förstås inte att det inte finns någon orsak. Det betyder att vi inte har en aning om vad orsaken är, och att det inte verkar finnas någon.

  7. Odelberg Says:

    Tack, mycket intressant då jag kan för lite om kvantfysik.

    Min egen uppfattning om detta är att vi helt enkelt ännu inte har upptäckt den faktor som gör partikeln deterministisk. Det verkar mest troligt då vi har hittat en orsak om allt vi observerat än så länge. Att en partikel till synes har fler alternativ tror jag därför beror på okunskap.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: