Överkompensation

Det är så lätt hänt att överkompensera. ”Idag ska jag minsann inte komma försent” – och sedan får man stå och hänga på låset i en halvtimme. Även i samhället överkompenserar vi. Hela tiden. Ett av mina favoritexempel är de svenska hastighetsbegränsningarna. Dessa sätts ofta betydligt lägre än vad som kan verka befogat utifrån sikt, utrymme, väghållning och så vidare. Kan det vara så att vägverket kallt räknar med att folk kör tjugo km/h för fort? Många gör det. Eller är det överkompensation i väder? Hastighetsgränserna satta med tanke på en dimmig novembernatt med snöblandat regn, och så tvingas vi krypköra även en vacker juniförmiddag med solen i ryggen?

Ett annat exempel på överkompensation står att finna i debatten om våldtäkt. Brottets själva natur gör att det sällan finns några vittnen, vanligen står ord mot ord. Naturligtvis är det inte trevligt att bli misstrodd för någon, och detta torde gälla i än högre grad för våldtäktsoffer. En våldtäkt är ju jobbig att berätta om även i ett sammanhang där alla litar på ens ord. Och teknisk bevisning kan vara tvetydig; rätt våldsamma sexlekar är trots allt tillåtna, förutsatt att alla parter är myndiga och samtyckande. Somliga debattörer vill därför införa omvänd bevisföring: den åtalade ska bevisa att den som anklagar ljuger, att hon visst var med på det. Det kan fås att låta så rimligt. Ska offret behöva bära bördan av att få sitt sexliv ut-och-in-vänt, behöva bli misstrodd, efter allt hon redan fått utstå? Ska våldtäktsmän få gå fria? Och mitt svar är att ja, det måste nog ändå vara så. För den princip man vill tumma på är ingenting annat än själva grunden för rättsstaten: alla antas oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Detta innebär ett automatiskt misstroende av alla som anklagar någon annan för brott. Det innebär också att när ord står mot ord måste bådas liv och leverne granskas, för att man ska försöka göra en bedömning av deras trovärdighet. Om han påstår att hon gjorde si, är det ett beteende som hon ofta ägnade sig åt, eller är det antagligt att han ljuger? Vidare innebär oskuldspresumtionen att skyldiga går fria eftersom deras skuld inte kan bevisas. Men fundera lite på alternativet! Är det rimligt att döma någon till ett mångårigt fängelsestraff, enbart för att någon annan påstår att han är skyldig?

Jakten på terrorister är ytterligare ett fenomen i samhället som gärna spårar ur.  Jag har redan klagat på säkerheten vid flygningar. Det enda den tillför är krångel. Vapenlagstiftningen i Sverige ligger på en nivå där de senaste tilläggen endast krånglar till det för laglydigt folk. Buset bryr sig ju inte. Övervakning av elektroniska kommunikationer är ett kusligt exempel, där den som vill hävda sin integritet misstänks ha något att dölja. Och vem bevakar egentligen väktarna?

Sammanfattningsvis. Det är lätt hänt att hojta på hårdare tag och slutgiltiga åtgärder. Men precis som i läkarvetenskapen måste man tänka efter före. Den föreslagna medicinen kanske inte ens botar sjukdomen? Och även om den gör det: har den några biverkningar? Och är dessa biverkningar acceptabla i förhållande till sjukdomen? Håravfall accepteras vid cancermedicin, men inte vid huvudvärk…

Kanske skulle vi rentav införa obligatoriska prövningar av samhällsåtgärder, i analogi med läkemedelsindustrins fas 1 och fas 2? En vidareutveckling av det svenska remissystemet kanske?

Annonser
Explore posts in the same categories: filosofi, politik

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: