Om skolavslutning i kyrkan
Syrenerna blommar, studenterna tutar, skolorna slutar. Och debatten om skolavslutning i kyrkan tar fart igen. En harmlös svensk tradition eller ett obehag?
En vinkling som sällan kommer fram är hur det ska fungera på mindre orter. Det är inte alla skolor som har aulor, och en gympasal dekorerad med syrener är fortfarande bara en gympasal med gnissligt gummigolv och vällagrad svettarom… På många ställen är helt enkelt kyrkan den enda lokal som är tillräckligt stor! Och vädret kan man som bekant inte lita på, så utomhusavslutning är inte heller något alternativ.
Vill humanistiska föreningen bekosta uppförandet av samlingslokaler över hela Sverige? 
Tags: skolavslutning
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
2 juni 2008 at 20:54
Nu vet jag inte på vilken glesbygd du bor på (om du bor i glesbygden) men här finns det gott om stora lokaler.
7 juni 2009 at 9:07
Jag vill inte att mina barn ska fira avslutningen i en lokal där det hänger ett lik på väggen.
Med stöd av RF 2:2, och i och med kyrka-statseparationen anser jag att jag har rätt att respekteras för detta.
Skolan är inte i något avseende religiös och ska därför heller inte ha aktiviteter på obligatoriskt skoltid i kyrkor. Om inte aulor och gymnastiksalar räcker till får man hålla till i matsalar och klassrum.
Kyrkan kan vem som helst besöka på sin fritid – men det verkar å andra sidan inte vara speciellt populärt? Konstigt då att mina barn förväntas förvalta andras religiösa traditioner…
15 juni 2009 at 20:38
Ett lik på väggen?
15 juni 2009 at 21:00
Ja, just det. I den senaste kyrkan jag var inne i hängde det ett lik på väggen.
15 juni 2009 at 21:45
Ja, det är inte så ovanligt – kolla här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Krucifix
16 juni 2009 at 9:13
Hm, ni verkar båda ha missat länken. Det är inte ett lik, det är en avbildning av ett lik. Eller av en torterad och döende människa, torde vara vanligare, men är egentligen också ganska osmakligt om man tänker på det. Å andra sidan innehåller både historieböcker och biologiböcker vanligen bilder på döda människor, de också.