Lycklig av pengar
Betsey Stevenson och Justin Wolfers, från Pennsylvanias universitet, har lagt fram data om att stigande välstånd visst medför stigande lycka, rapporterar DN. De går på tvärs mot konventionella forskningsresultat, men förklarar det med att “vår studie är mer omfattande”. Hm. Det är knappast den enda förklaringen. “Lycka” är ett knepigt begrepp att definiera, och definitionen torde skilja sig mellan olika studier.
En annan fråga, vars svar inte framgår av DN:s referat, är om Stevenson och Wolfers undersökt sambandet mellan höga inkomster och lycka, eller om man studerat sambandet mellan stigande inkomster och lycka. Lycka tenderar, som alla vet, att uppstå när ens förväntningar överträffas. Är man van vid en inkomst på 20 000 i månaden, kommer 25 000 att upplevas mycket positivt. Är man van vid 40 000 i månaden blir det en helt annan reaktion om man plötsligt får 25 000… Min lilla misstanke är att det inte finns någon korrelation mellan mycket pengar och lycka, men att det finns en klar korrelation mellan mer pengar och lycka.
Även rika människor har ju problem. Men, som ordspråket säger, den fattige har inget annat.
Tags: fattigdom, lycka, pengar, rikedom
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
26 maj 2008 at 23:18
De går inte på tvärs mot “konventionella forskningsresultat” utan mot vanliga uppfattningar. Det finns ingen forskning som visar att rikedom inte medför lycka.
27 maj 2008 at 7:38
Den DN-artikel som jag länkade till hänvisar till Richard Easterlin och Richard Layard. Själv är jag inte expert i ekonomi, utan valde att tro på DN:s utsaga att Stevenson och Wolfers “har en del att kämpa emot”.
27 maj 2008 at 11:31
Den här undersökningen är totalt intetsägande. Det finns ingen metod som kan göra den undersökning som dem har gjort.
27 maj 2008 at 16:30
Ingen metod alls? Oj, det var kategoriskt…
Inkomster är ju ganska lätta att mäta. Fråga skatteverket bara, de har alla data. Lycka är erkänt svårt att mäta, men omöjligt vill jag inte påstå att det är. Däremot har alla metoder sina begränsningar, och metoden måste alltid redovisas.
27 maj 2008 at 18:59
Lycka är omöjligt att mäta över gränserna även om man hittar ett mått. Man skulle kunna gräva i hjärnan och ta reda på hur mycket serotonin det finns där för att mäta lyckan. Men lycka måste sedan sättas i relation med någon annans lycka. En lycklig person i Arfika kan ha så låg serotoninhalt att han anses vara olycklig i Europa. Trots det anser han sig själv vara lycklig och är väl också lycklig då lycka är en subjektiv upplevelse.
28 maj 2008 at 7:09
Lycka är subjektivt, ja. Och ett av standardsätten att mäta den är just självskattning: Hur lycklig anser du själv att du är på en skala från 1 till 10? Fysikaliskt eller biologiskt går det inte att mäta lycka, det håller jag med om. Det måste till enkäter eller intervjuer eller något liknande.