Ateism och asantanism

Man kan fråga sig vad som ställt till mest elände i världen egentligen. Människor som anser sig ha Guds mandat att starta krig? Eller människor som gör sig själva till det högsta, till gud om man så vill, och därför anser sig ha rätt att kriga och mörda?

Det är ju ett standardargument mot religion, att den leder till krig och förtryck och konflikter. Och argumentet brukar bemötas med att dels var inte alls alla ”religionskrig” verkligen religiöst motiverade, och dels så leder även areligiösa samhällssystem till krig och förtryck och konflikter, titta bara på Sovjetunionen!

En replik på det ifrågasätter om det verkligen är vettigt att klassificera människor och system baserat på vad de inte tror på. Deacon Duncan på bloggen Evangelical Realism hävdar humoristiskt att man kan lika gärna skylla de flesta förbrytelser på ”asantanism”, nämligen det att inte tro på jultomten. Låt oss titta närmare på argumentet.

För det första så är det ingen logisk skillnad på positiva och negativa påståenden. Om jag säger att ”Lisa är vuxen” så har jag sagt precis samma sak som om jag påstått att ”Lisa är inget barn”. Men den första satsen är positiv, och den andra negativ. Ett konstruerat exempel? Javisst. Det är ganska sällsynt att det finns två positiva ord för två ömsesidigt uteslutande tillstånd, som tillsammans täcker in alla möjligheter. Språket är inte heltäckande; det finns bara ord för sådant som är intressant att tala om.

Vanligare är att det ligger ett mer eller mindre dolt ”inte” i själva ordet. Som exempel kan vi ta meningarna ”Johan kan inte se” respektive ”Johan är blind”. Den sistnämnda satsen är i satslogisk mening positiv, men uttrycker ändå en frånvaro. Ordet ”blind” är en klassifikation baserat på vad någon inte kan. Trots det är den mycket användbar. Man kan alltså inte kasta bort klassifikationen ”ateist” enbart för att den baserar sig på avsaknaden av något.

Frågan är nu vilka avsaknader som det är intressant att tala om. Avsaknad av något som generellt förväntas är en kategori. ”Blind” hör hit, och ”ateist” gjorde det för tvåhundra år sedan. Men faktum är att vilken frånvaro som helst kan anses intressant, under förutsättning att denna frånvaro kan misstänkas få konsekvenser. Och huruvida en person räknar med Gud, eller inte räknar med någon gud, kan onekligen misstänkas få konsekvenser för hur personen kommer att handla.

Med det etablerat tänker jag byta angreppspunkt totalt. Vad innebär det att tro på jultomten? Hmm… det finns en tjock farbror med ett stort vitt skägg som belönar folk efter deras gärningar en gång om året. Ju bättre de har uppfört sig, desto mer julklappar får de. Och de som inte uppfört sig får inga julklappar alls. Det låter väldigt mycket som en religion, inte sant? Ett gemensamt drag hos så gott som alla religioner är ju att det finns en Gud av något slag som vid någon tidpunkt belönar folk efter deras gärningar. Kontinuerligt, med regelbundna mellanrum, vid döden eller vid världens slut – kvittar lika. En människa som allvarligt tror på jultomten kommer förmodligen att åtminstone försöka avstå från nöjet av att dra lillasyster i håret, för att istället få ut sin belöning (=julklapp) vid ett senare tillfälle.

”Hur kan vi veta vilken otro som bär skulden till att otroende är elaka?” frågar Deacon Duncan retoriskt. Mitt svar är: otro på att man kommer att ställas till svars. Fenomenet är tydligt på mikronivå: vankar det omkring en väktare i butiken skulle nog de flesta avstå från att snatta. Observera att det räcker med en kontrollinstans, det må vara Allah, Jesus, jultomten, polisen eller mamma. Tror jag att jag kommer att straffas på något sätt för min handling, kommer jag att överväga att inte utföra den. Denna kategori skär alltså tvärs igenom både religiösa och ateister.

Sedan har vi förstås sådana faktorer som vilka handlingar som är bra och vilka som är dåliga, vilka dåliga handlingar som ändå utförs därför att man låter ändamålet helga medlen, konflikten mellan liten belöning nu och större belöning senare, icke övervägda handlingar, och förmodligen en del till. Men den här posten är redan alldeles för lång, så de komplikationerna får vara.

Explore posts in the same categories: filosofi, språk

Etiketter: , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: