Semesterdags!

Utan titel kommer troligen inte att uppdateras vidare förrän den 18:e augusti. Ha en skön sommar, det tänker jag ha!

Antropocentrism i fysiken!

Det är inte lätt att tala värdeneutralt. Inte ens inom så “objektiva” områden som de naturvetenskapliga. Jag har just blivit medveten om en fullkomligt gräslig antropocentrisk praxis angående övergången mellan fast och flytande fas. För material som har denna övergång lägre än vid 20 grader, talar vi om fryspunkt. Men om den råkar ligga högre än tjugo grader, talar vi om smältpunkt! Och denna kränkande diskriminering beror enbart på att den priviligierade gruppen (människorna) råkar leva sina liv i denna temperatur. I själva verket är detta en mycket ovanlig temperatur i universum, som domineras av -270 grader med enstaka hot spots på tusentals grader.

Något måste göras! Upp till kamp! Vad gör regeringen?

Var finns lärarna?

Miljöpartiets Maria Wetterstrand kräver att alla i Sverige ska kunna få undervisning på sitt modersmål. Ja, åtminstone i engelska och matematik, om det finns fler än fem elever. Och det kan säkert vara sant att man lär sig bättre på sitt eget språk, men hur ska det gå till i praktiken? Arabiska eller finska är en sak. Men hur ska det fungera om de enda vuxna i Sverige som talar språket ifråga är barnens föräldrar, och dessa är analfabeter? Det kanske inte finns något skriftspråk alls?

Även i mindre extrema fall kan det vara besvärligt att få fram lärare till en sådan här satsning. Om vi lyfter blicken bortom Rinkeby, Angered och Rosengård, kommer det för de flesta kommuner att handla om en lärare som behövs i kanske fyra år, sedan behövs han/hon inte längre. Sedan behöver man plötsligt en lärare på något annat halvovanligt språk, och var ska man få tag i det? Hur många i Sverige talar, säg, tagalog? Hur många av dem är behöriga lärare? För det var ju det lilla kruxet också, det tar en fyra-fem år att ta examen från lärarhögskolan. Eller ska vi få redan existerande matematiklärare att uppgradera sin kompetens till andra språk? På vilket sätt är invandrarbarn hjälpta av att deras mattelärare försöker undervisa på ett språk läraren själv behärskar dåligt? Och ska de här engelska-och-matte-på-farsi-lärarna tillbringa sitt yrkesliv med att flytta vart tredje år eller så, efter var det råkar finnas iranska invandrarbarn på högstadiet?

En annan vinkel på saken är naturligtvis denna: i hur många länder, utöver Sverige, skulle staten kostnadsfritt ordna undervisning på svenska för svenskspråkiga familjer? Jag kan på rak arm bara komma på ett. Finland.

Trevärd logik

Klassisk aristotelisk logik arbetar som bekant bara med två sanningsvärden. Sant eller falskt. Ja eller nej. Jag läste för lite sedan att Aymarafolket istället tänker i tre sanningsvärden: ja, inasa, nej. “Inasa” tycks kunna översättas antingen “både ja och nej” eller “varken ja eller nej” beroende på kontext. Den ursprungliga bloggaren påstod att detta skulle vara unikt för Aymara, men det kan jag inte hålla med om. Även i vår kultur händer det ju att svaret på en fråga blir “varken ja eller nej”. Vanligen beror det på att den som frågar och den som svarar har olika perception av världen. Vårt talsystem är också tripartit: positivt, noll, negativt. “Noll” skulle vara en bra representation av “inasa”. Den kan anses vara både positiv och negativ, eller också anses varken positiv eller negativ, beroende på sammanhanget. Jag tror dock aldrig att vi får se en boolesk algebra med “-1, 0, 1″ för “falskt, inasa, sant”. Matematiska frågor är för väldefinierade för att ha utrymme för olika världsbilder, och det är i dessa “felställda” frågor jag ser en möjlighet att svara “inasa”. Men det vore helt klart intressant att få veta mer om hur Aymara använder ordet!

En annan trevärd logik utgörs av “ja, okänt, nej”. Det är tveksamt om den kan anses vara riktigt trevärd, eftersom “okänt” innebär “antingen ja eller nej, men vi vet inte vilket”. Den här logiken är snarare en utvidgning av tvåvärd logik från en värld där man vet allt, till en värld där inte alla sanningar är kända. Den har uppenbara tillämpningar på praktiska problem, och har en egen boolesk algebra utvecklad. Beskrivs i denna engelska Wikipediaartikel. En riktigt söt variant på samma tema finns här: “Ja, nej, filenotfound”.

Environment goes bananas

En driftig entreprenör här i trakten hade tänkt sig att bygga en vindkraftpark. Och vad händer, jo, grannarna till den tilltänkta parken gjorde som Don Quijote: upp till kamp mot väderkvarnarna! De förstör utsikten och gör en massa oljud.

Borta i USA har de hittat på en ny term för dethär. Det räcker inte med NIMBY längre, nu är det BANANA som gäller. Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anything, ingenting får byggas i närheten av någonting annat. Och i så fall har vi problem. Många talar om att vi måste minska vårt beroende av fossila bränslen, men det kommer att kosta, och inte bara pengar. Vi kommer helt enkelt att bli tvungna att bo i närheten av vindkraftverk. Professor i fysik David MacKay vid Cambridges universitet har räknat på hur mycket vind-, sol- och vågkraft som krävs för att försörja Storbritannien med energi. Den mest radikala av hans planer, plan G (som i Greenpeace), använder inget annat. Hela landet måste täckas med vindsnurror, och varenda sjö måste fungera som energilagring: vatten pumpas upp när det blåser, och släpps ut för att ge energi under vindstilla dagar. Trots det måste 14% av energin tas från utlandet.

Sverige har ett något bättre läge tack vare vattenkraften. Och visst kan vi odla mer energiskog. Om vi minskar på arealen för “riktig” skog. Och visst kan vi bygga solpaneler, men vad är poängen med storskalig solenergi på våra breddgrader?

Nej, jag tror inte att det är dags att pensionera kärnkraften ännu.

Om trygghet

Jag bor i ett litet samhälle en bit utanför den Stora Staden. Ett sånt där ställe som har svårt att bestämma sig för om det är ett eget samhälle som råkar ligga på pendlingsavstånd till den Stora Staden, eller om det är en förort. Jag trivs. Man har alla landsbygdens fördelar med lugnt och skönt, inte så mycket bus (utöver mopeder utan ljuddämpare och annat lika harmlöst), nära till skogen… och dessutom kan jag jobba i den Stora Staden med något kvalificerat och bra betalt.

Ja, det vill säga, jag tycker att det är lugnt och skönt. En del av det vithåriga rollatorgardet tycker att det är förskräckligt. Man vågar ju inte gå ut på kvällarna för risken att bli nedslagen! Tidigare har jag ställt mig helt oförstående till den här inställningen, men  nu tror jag att jag har räknat ut hur det hänger ihop. Vi jämför med olika saker. Jag jämför med samhället jag växte upp i (mycket likt stället jag bor nu) och med den betongförort jag bodde i ett tag (där kan man tala om hotfull stämning!). De jämför med sin uppväxtmiljö. Och de växte troligen upp i en by eller en mindre stad, envånings trähus och dammiga gator, cyklar, tåg och en och annan puttrande bil, alla kände alla och alla visste sin plats…

Och det sorgliga är, att när jag nått den åldern kommer jag troligen att vara likadan. Jag kommer att längta efter min välbekanta miljö med fyravånings lägenhetshus, farthinder i form av stora blomkrukor på gatorna, bilar och bussar, ett litet mysigt centrum med en tjugo butiker… Och jag kommer inte alls att förstå mig på samhället så som det kommer att se ut då. Och jag kommer att känna mig otrygg.

Om mat

Jag läste en notis i lokalblaskan för lite sedan, där det nämndes i förbigående att de flesta svenska familjer äter inte särskilt varierat. Man har ett dussintal rätter som man växlar emellan. Min fundering är: hur många olika maträtter finns det egentligen? Inte så många, enligt mitt sätt att se.

• Soppa
• Stuvning
• Gryta
• Gratäng
• Stekta saker
• Kokta saker
• Pyttipanna/wok
• Sallad
• Pizza/paj/pirog
• Smörgåsar

Tja, ok, man kan variera vad man stoppar i dem och hur man kryddar…

Slopa livstids fängelse!

Den rättspsykiatriska utredningen har kommit fram till att Anders Eklund inte är allvarligt psykiskt störd. Psykologen Barbro Roslund säger till SvD:

Han kan ha fått andra diagnoser. Förmodligen är det någon personlighetsstörning. Det är ganska klart att man inte är helt frisk när man begår så allvarliga brott. (…)

[SvD frågar:] Hur kan en person som begått de här handlingarna inte betraktas som allvarligt störd?

– Man kan ha en psykisk störning som är så djupgående att man döms till vård i stället för fängelse. Här måste bedömningen ha gjorts att han inte är i behov av vård.

Resonemanget rör sig farligt nära att påstå att en mördare måste vara psykiskt sjuk. Roslund säger rent ut att Anders Eklund måste ha någon sorts störning, eftersom han handlade som han gjorde. Jaha, och vad har vi livstids fängelse till, i så fall? Om alla, som begår så allvarliga brott att det meriterar livstids fängelse, måste vara allvarligt psykiskt störda för att kunna handla så? Slopa livstidsstraffet och bygg ut rättspsyk!

Det kan vara frestande att avfärda mord som “vansinnesdåd”. Men det är faktiskt möjligt att mörda i kallt blod, med en klar blick för konsekvenserna. Jag får nästan lust att göra det, bara för att bevisa att det går…

Ett mycket bra svar

Jag kan inte rita, så ni får helt enkelt föreställa er två människor som sitter i en soffa och tittar på nyheterna på TV.

-Det är så mycket elände i världen. Svält och orättvisor och barn som far illa. Ibland vill jag bara ställa mig upp och skrika: Varför, Gud? När du så lätt kunde göra någonting åt det?
-Varför gör du inte det då?
-Jag är lite rädd för att han skulle fråga mig samma sak…

Om att strejka

Det är lätt att inse vad en strejk har för funktion i den förenklade ekonomiska modell där allt har en prislapp. Företagsägaren och de anställda är inte överens om priset för de anställdas tid och ansträngningar. De anställda bestämmer sig för att inte sälja sitt arbete såvida de inte får mer betalt, och lägger ner arbetet. I en totalt fri marknad kan företagsägaren nu försöka hitta andra arbetare som går med på hans pris, men det är inte säkert att det finns några. Arbetet kanske kräver specialkunskaper, eller det kanske inte finns någon som är intresserad. Arbetet i företaget stannar alltså av, och företaget slutar framställa produkter. Företagsägaren har inget han kan sälja till sina kunder, och gör ingen vinst. Till slut går han med på att betala mer till sina anställda, en liten vinst är ju bättre än ingen vinst alls. Och kunderna då? Ja, eftersom vi rör oss i läroboken till Ekonomi A på gymnasienivå, så antas de handla från andra företag under tiden strejken varar. I ekonomiböckerna finns det alltid konkurrenter att gå till. Den önskade effekten av en strejk är alltså att företagsägaren förlorar pengar, att företagsägarens konkurrenter får pengar, och att kunderna inte påverkas.

Problemet är att vi rör oss inte på en fri marknad. En manifestation av det är att företagsägaren inte får lov att ta in ny personal, om hans anställda går ut i strejk. En annan är att det inte alltid finns alternativ. Den kommande bussförarstrejken kommer att ställa till det för tusentals pendlare som inte har möjlighet att åka bil. Här är den önskade effekten snarare att bussförarna strejkar, det blir kaos i transportsystemet, folk blir förbaskade på de snåla arbetsgivarna som inte ger bussförarna ordentligt betalt, arbetsgivarna känner pressen och ger bussförarna högre lön. Samma sympatieffekt spelade man på vid sjuksköterskestrejken tidigare i år, liksom vid de flesta av Kommunals strejker. Det är ett lurigt psykologiskt spel det där. Om man inte ser upp, blir nämligen effekten att folk blir förbaskade på de giriga bussförarna som bara ska ha mer, och som ställer till det så att jag får svårt att ta mig till jobbet!

Generellt anses det inte vackert att medvetet drabba tredje man på det här viset. Båda sidor försöker förstås få det till att det är den andra sidan som inte tar sitt ansvar, och därigenom strandsätter Sveriges alla bussresenärer. Man kan naturligtvis resonera att hela Sveriges befolkning är arbetsgivare för alla som arbetar inom stat, landsting och kommun, men eftersom de flesta av oss saknar möjlighet att påverka bussförarnas löner, är resonemanget nonsens.

Nej, strejkvapnet passar bäst på en fri marknad. Tyvärr känner jag inte till något bättre sätt för anställda att tvinga sina arbetsgivare. Och oavsett vad jag tycker om saken, kommer det att bli trafikkaos imorgon.